Vår skånska resa - första dagen

Nu har vi lämnat hemmet på nytt, för en liten blomsterresa i söderled. Vi närmar oss nu vårt stopp för första natten, men dessförinnan gör vi en liten lunchpaus utanför Askersund vid Stjärnsunds slott. Här är det fridfullt och vi delar den svenska försommarens värmande strålar med ett antal nötboskap, och en och annan vilsen pensionär. 

Butiken vid Stjärnsund visar sig vara en liten guldgruva. Här finns det mesta av livets nödtorft, från ägg till lokalproducerade charkuterier. Massor av godis finns det också, så vi låter ett par påsar slinka med som färdkost under resan.

Vår lunch har vi tagit med hemifrån. Ett par matiga mackor och lite kaffe smakar utmärkt i solskenet.

En liten uppfriskande promenad i parken hinner vi med. Någon brådska har vi inte, nu ska vi njuta av naturen och den vackra försommaren.

En vacker men lite ödslig slottsbyggnad. Visningarna har visst börjat för säsongen, så på hemvägen kanske vi kan passa in en guidad tur.

I slottsbutiken finns ett gammalt rum med inventarier bevarat.

Gamla kvarnhjul blir perfekta dekorationer i grusgångarna.

Säkert en gammal personalbostad. Vackert belägen vid vattnet.

Framåt kvällen anlände vi till vårt nattlogi, värdshuset i Bredaryd. Vårt rum namngett av någon whiskysort.

Dryck tycks vara detta ställes grej. Enligt uppgift har man 600 whiskysorter och 500 ölsorter. Det verkar lite överdrivet, mitt i djupaste Småland.

En lokalproducerad välsmakande öl kan man ju prova på.

Sen blev det lite oordning, förrätten vi beställde, glömde, den vid första kontakten vederhäftiga servitrisen bort. Men det gjorde nog inte så mycket eftersom vår wienerschnitzel var av kolossalformat. Den ser ju riktigt läcker ut, men dessvärre smakade såväl schnitzel som pommes frites mest uppstekt skosula. Maten verkade lagad för ett antal dagar sedan och därefter nödtorftigt uppvärmd när en modig matgäst beställde. Förmodligen hade både kock och servispersonal smakat för flitigt på de ädla dryckerna så att såväl minne som kunskaper i kokkonst försvunnit.

Så vi roade oss att titta på flaskor i överflöd.

Men vårt hotellrum var det inget fel på. Vi sov riktigt bra och var reda för nästa etapp till Helsingborg. Metropolen Bredaryd var kanske inte ens Smålands hetaste nöjescentrum. Det såg ut som om någon revolverdesperado hade anmält sin ankomst, därför var det nog säkrast för traktens befolkning att hålla sig inomhus i låsta boningar.