Nu lämnar vi Paris för Champagne

Efter tre fina dagar i ett varmt Paris står vi nu i vår mycket trånga hiss. Nu blir det utcheckning, taxi till gare de l’Est och sedan 45 minuters snabbtåg till Reims.

Vår bostad under de tre senaste nätterna, här bodde vi väldigt bra och centralt, men rummet var väldigt litet.

Efter att ha väntat på taxin som var försenad drygt en kvart anlände vi till tågstationen. Nu tar vi vårt elvakaffe på ett av de otaliga små näringsställen som finns här.

Skönt att inte behöva jäkta trots taxiförseningen.

Vårt delikata elvafika.

Nu har vi tagit plats i vagn 2, platserna 219 och 220 och tåget rullar nu ut mot Reims.

Det går med en rasande fart, säkert över 200 km per timme.

Så fort vi lämnade Paris med dess förorter kom vi på landsbygden. Massor av åkermark.

Hyrbilen upphämtad i Reims, vi hade bokat någon slags japan, men det blev något som heter Dacia Bigster, rymlig men konstig. Vi kom inte ut ur psrkeringsgaraget eftersom handbromsen inte släppte. Men med hjälp av Avis personal löstes problemet, vad vi gjorde för fel har vi ingen aning om, men nu rullar den. Och efter någon timmes körning rullade vi in i Epernay och fick efter att vi ätit lunch checka in i vårt fina rum på la Poterne.

Säkrast att dokumentera bilens regnummer.

Här ska vi bo.

Utsidan av huset och omgivningen har nog inte fått något designpris, men gården och invändigt är det jättefint.

En måndag i Paris

Idag ska det bli rundtur i staden med buss, men innan dess det obligatoriska elvafikat denna dag intas det på ett mondänt konditori som heter Cova i närheten av vårt hotell. Det har regnat i natt och även på morgonen men prognosen ser lovande ut. Uppklädd personal med näsorna i vädret serverar oss med ett lätt påklistrat leende. Gott fika till väl tilltagna priser. Och nu har det slutat regna och vi är klara för bussutflykten. 

Nu sitter vi på bussen och försöker följa guidens information om vad vi passerar. Det är så många fantastiska byggnader så det är svårt att hålla redo på dem alla. Dessutom har de konstigt nog namn på franska och det gör ju inte saken lättare. Men detta måste vara Notre Damm.

Även vardagliga gatubilder förtjänar att bevaras.

En restaurang i varje gatuhörn är nästan en sanning här i Paris.

Cykelbanor finns det gott om, undrar om miljöpartiet härskar även i denna stad.

Fantastiska byggnadsverk. Hur kunde man med teknik från 14- till 1600-talet åstadkomma detta?

Byggnaderna är mer än pampiga.

Här har vi åkt över andra sidan Seine, fina hus var än vi tittar. Undrar vad som döljs bakom fasaderna, är det bostäder, kontor eller vad är det?

Det här bör vara delar av Notre Damm, högt uppe i tornet ser vi folk strosa.

Fler restauranger och barer.

En elegant hörna.

Statyer av statsmän och härförare finns det gott om.

…som synes….

…ännu en.

Så här fortsätter det. Vi skulle säkert kunna ägna resten av året att plugga in namnen på och historien om de praktfulla stenarbetena, men vi åker ju vidare imorgon så det hinns ju inte med.

Den här vyn känner vi igen, Triumfbågen!

Populär skådeplats, och en imponerande rondell runtom med ett ständigt flöde av fordon.

Nästa landmärke, Eiffeltornet.

Vilket byggnadsverk.

Flera broar korsar Seine.

Sommaren är fortfarande kvar, det blommar och temperaturen ligger runt 25.

Staden har massor av små gröna oaser med möjlighet till vila.

Vad är nu detta, det får bli en liten komplettering framöver.

Här sitter ett gäng pensionärer uppmärkta med orangefärgade band för att man inte ska tappa bort någon.

Här har vi något militärt, det skulle kunna vara en utbildningsanstalt för blivande krigare.

Det här är visst ett minnesmärke av ….?

Nu är vi vid Louvren och den moderna kupolen. Massor av folk som strosar runt.

Den 2,5 timme långa bussturen var mycket givande. Men nu är vi tillbaka hemma och känner oss mogna för en titt på folk och trafik medans vi svalkar oss med dryck och enkel lunch.

Vi passar också på att titta runt vid det imponerande Louvren.

Att bygga monument kunde de gamla fransmännen.

Nu är vi strax hemma. Att tunnelbanan inte heter Metro utan Metropolitan visste vi inte.

Vår närmaste granne.

Sen blev det kväll och efter promenad i folkmassan längs Rue de Rivoli har vi nu satt oss på kvällens näringsställe bistro Camille. Lite svalkande dryck före maten är aldrig fel.

Förrätt, en gammal sjuttiotalare, gratinerade sniglar.

Sen gjorde vi det lätt för oss, en entreĉote med pommes borde väl man göra utsökt här i Frankrike. Tyvärr, vissa måltider lyckas man bättre med som hemlagade. Den här var inte en av de bästa vi ätit, men definitivt en av de dyraste.

Efter en, trots en liten besvikelse på maten, trevlig kväll med samspråk med ett par från Tel Aviv, där det visade sig att mannen jobbat i Sverige i sju år, tog vi en stilla promenad i det sommarljumma Paris.