Vår skånska resa - femte dagen

Åter är vi redo för frukost, denna morgon på Torsborgs gård. Här är allt småskaligt och fräscht upplagt. Det är en frukost med kvalitet, för här finns självklart nybakade croissanter. 

Gryn och flingor i olika varianter.

Frukosten intas naturligtvis utomhus i det vackra försommarvädret.

Utsikt mot Simrishamn och havet. 

Lugn och rofylld plats.

Drar molnen ihop sig, eller öppnar de sig för ännu en solig dag?

Då är vi på utflykt igen, först stannar vi vid Svabesholm och den engelska trädgården. Lagom tid för elvafika noterar vi. Här finns en hel del att välja på, men Stockholmaren avstår vi ifrån. Vad det är,  jo ett lokalt skämt för att beskriva de lättkränkta politiskt korrekta storstadsborna, här i formen av en vegansk boll. Riktigt fyndigt!

Efter intag av elvafika fick vi åter kraft att ta oss an naturen. Nu ska vi ut i Stenshuvuds nationalpark. Här på väg mot den hisnande toppen som sticker upp ca 90 meter över havet. Ett gigantiskt berg enligt skånska mått.

Fantastiska träd överallt. Det här måste vara ett perfekt klätterträd.

Nu närmare vi oss toppen.

Framme, vidunderlig utsikt över havet.

Vidsträckta sandstränder finns det i överflöd längs den östra skånekusten.

Bergsbestigaren!

Nu drar vi vidare.

Lunchdags, så lämpligt att detta inträffade precis när vi kom fram till Kivik, där vi hittade Buhres trivsamma restaurang precis nere vid hamnen. Där blev det en stor räkmacka, en varmrökt laxbit och naturligtvis Buhres sillapilsner.

Färden gick vidare mot Brösarps backar, även i Skåne växer det orkideer. Den här lilla rackaren såg vi senast på Öland, visst heter den Johannes nycklar?

Det blommar så fint överallt, en av de lågmälda sorterna som trivs bäst i gräset.

Nu drar vi oss åter mot nattens bostad, överallt längs vägen välrenonoverade vackra hus.

När vi är på Österlen är det väl nästan ett måste att åka till eller förbi Mandelmanns gård. Vi passerade avtagsvägen där det naturligtvis var hänvisningsskyltat. Men så långt sträckte vi oss inte att vi åkte ända fram. Men på avstånd passerade vi något som vi antog vara det omtalade ”ensamma trädet”. Men ensamma träd finns det i parti och minut här på Österlen, så speciellt märkvärdigt tycker vi nog inte detta är.

 

Sen blev det kväll och dags för middag. Vi tog oss återigen ner till metropolen Simrishamn och hitta vårt middagsställe, ”En gaffel kort” som ligger alldeles nere vid hamnen. Där förplägades vi med allehanda läckerheter, först en delikat pilgrimsmussla.

Sen blev det jordärtskockor på en bädd av ostsås. 

Sen blev vi lätt mätta, men åt trots det med god aptit den möra lammrostbiffen med sparris, innan efterrätten, bruléepudding kom in. Då kom vi plötsligt på att vi missade att dokumentera lammet, men trots det smakade allt mycket gott.

Sen föll mörkret och vi gjorde oss redo för hemfärd mot Torsborgs gård. Att Kristina skulle drabbas av såväl diarrre som kräkningar under natten anade vi inte då. Var det något i maten, kanske pilgrimsmusslan som inte var fräsch?