Coronasäkrad barnbesökshelg.

En liten lördagsutflykt till Linusgänget med avlämning av överskottsprylar från våra små förrådsrensningar. Den lille sonen ser tärd ut, men det är tydligen medvetet och självförvållat, han genomgår under TIO! veckor någon slags konstig kur med speciellt proteinrik diet för att åter bli ung, vacker och stark, varför detta behövs förstår vi gamlingar inte, men det ska tydligen vara bra.

I coronans tecken ses vi ute och serveras läckra semlor, Linus äter något annat, och lille Sigge är inte hemma.

Semlor är som sagt alltid gott och nyttigt!

Vi avslutar vår träff med ett parti utomhusschack, vem som segrade? Meisan naturligtvis.

Sen blev det nya dag och nya utflykter. Ute vid Riddersholm väntar vi i det härliga solskenet på Månsgängets ankomst.

Alla på plats, säkrast att börja med en stärkande elvafikapaus innan vi drar iväg in i naturreservatet.

Det verkar som om detta sällskap har fäbless för en viss färg på klädedräkterna.

Den minsta knattingen är inte längre så liten.

En färgklick i allt mörker. Naturen ser lite trist ut med alla kala stammar och nedfallna träd och grenar. Men det ska visst se ut så i ett naturreservat, allt får ligga kvar som faller.

I en solig glänta är vi redo för lunchpaus. Solen börjar bli riktigt varm så här den sista dagen i februari.

Mackor och kaffe smakar utsökt efter den ”ansträngande” vandringen.

Rejält kraftiga trädstammar.

Efter en mysig utflykt närmar vi oss Köpmanholm igen.

Snart hemma!