Då var det dags!

Första anhalten på morgonen den 9:e september är provtagningscentralen. Jag ber att få påpeka det är inte jag som syns i bild.

Här är man på gång, men det vara vissa besvär att byta etikettband.

Som synes går det trots flera försök inte så bra. Men till slut lyckades det, och jag drog vidare till lungröntgen.

Nästa väntrum, tomt som i en plånbok.

Men det rör på sig, efter pling på klockan dök en liten gubbe upp. Här blir man försedd med munskydd, ingen direkt trevlig upplevelse, det blir lätt svettigt, men det ser ju rätt tufft ut.

Tredje och sista anhalten, inskrivning på avdelningen. Men här är det låst och väntan sker utanför.

Nu är jag inne och alla mina uppgifter som jag på papper har fyllt i ska nu av en sköterska föras över till journalen manuellt. Riktigt effektivt, eller hur? Jag kunde väl ha gjort detta själv hemma, så kanske sjukhuset hade sparat lite tid. Men vad gör det, alla är så snälla och jag har inget annat för mig.

För säkerhets skull är man två för uppgiften, den ena är visst under upplärning.

Nu är jag insläppt innanför murarna och sitter i det lilla dagrummet. Här är det bara att säga till vad man vill äta och dricka.

Lika bra att äta lunch, jag får visst inte mitt rum förrän under eftermiddagen. Det smakade faktiskt riktigt gott.

Här kommer ett operationsproffs glidande. Hon har varit här tre gånger för olika ingrepp.

Nu är jag inkvarterad, här är mitt lilla pörte.

Nr 24 är adressen just nu, men imorgon blir det operation och flytt till IVA.

Det är väl bäst att äta så länge det går. Onsdagsmiddag, något slags fläskkött med goda grönsaker och en lätt kletig potatissallad.

Nu är jag nyuppskuren och har slangar både här och där. Känner mig efter omständigheterna riktigt pigg, men något maratonlopp är inte aktuellt under de närmaste dagarna.

Massa tingeltangel överallt.

Det blir inte så stor bildvariation. Jag vill bara notera att jag faktiskt äter upp maten.

Dags igen, nu för lunch, det är söndag nu, och jag ska äta någon slags kycklingwok. Den smakade betydligt bättre än vad den ser ut att göra.

Här kan man snacka om att vara uppkopplade, eller är det rörmokarna som har fått spel.

Dags för middag, en blek skapelse av fisk, sås och potatismos, men även denna åt jag upp, och det smakade bra. Men att äta med ögonen är nog inget att rekommendera.