fredag 18 september 2020

Tiden går - även på Köpmanholm

En av de föräldrahjälpande sönerna på plats för att bistå med daglig hjälp i hushållet.
Färdiglagad lasagne förenklar för kocken.
Redo för middag.
Hushållsplikterna håller alla i arbete under dessa konvalescentdagar.
Men trots allt så skiner fortfarande solen vackert på den klara hösthimlen.
Pasta Putanesca, mums!
Blåmärken, överallt dessa blodutgjutningar.
Men med tiden blir de blekare.
Ser ut som om det har varit en läcker varmkorvslunch denna dag. Matgästerna verkar mätta och glada.
Ännu en fantastisk ros, våra Ingrid Bergman ger fortfarande fantastiska snittblommor.
Mycket matlagning blir det. Ser ut som om älgpannbiffar står på menyn. Bildurvalet kanske är lite väl enkelspårigt, sår, halta och lytta och mat.
Ny servicepersonal har anlänt, vad står då på menyn när Måns tar över, kan det vara wienerschnitzel månntro.
Stekning på gång.
Ser delikat uto och middagsgästerna verkar nöjda.
Dags för lite uteliv i vår just nu avgränsade värld. Men lite härlig höstsol kan väl aldrig vara fel att få i ansiktet.
Oj vad rehabiliteringen går framåt! 
Lite trädgårdssysslor.
Sen blir det mat, verkar som om en laxrätt står på menyn.
Här kokas det på fyra plattor. Vackra hemodlade morötter bland annat.
Gott med fisk, det kommer säkert att smaka finfint.
Icke uppäten mat blir perfekt lunch.
Vissa behöver utöva lite förvärvsarbete dessemellan. God simultankapacitet med tre skärmar.
Fantastiska luktärtor som fortfarande blommar så vackert. Notera vem som plockat, härligt att rehabiliteringen går framåt med stormsteg.
Nu blev det lite ensamt, en enmanslunch, personalen har dragit vidare mot nya uppdrag. Men en omelett med västerbottenost och parmaskinka slinker säkert lätt ner.
Uj, uj, uj! Att börja dagen med att vispa ner taklampan så att glaset krossas mot golvet kanske inte är det man i första hand önskar sig. att det dessutom är svårt att sopa och böja sig med kryckor gör ju ingenting lättare. Men livet är en prövning, sägs det, och även detta problem löste sig.
En långpromenad ända till postlådan, det är ytterligare ett steg mot maratonloppet.
Nu händer det grejor, en ljudmätare har placerats på fönstret som ska mäta bullret från färjskrället. Löjligt! vilka tror ni har satt upp mätaren, jo Färjerederiet! Vilka tror ni vet att den sitter där? Jo färjepersonalen. Vad tror ni händer? Jo plötsligt har man börja köra försiktigt!
KONSTIGT!

1 kommentar:

Gloria sa...

Mycket mat och blåmärken, som sagt. Jag ser av Runkeeper att ni börjat gå omkring i markerna lite försiktigt. Bravo!
God bättring ni båda.