Mot Poet-Laval

Nu har vår första vecka tagit slut och vi lämnar Cotignac för resa mot Poet-Laval.

Vi ska göra en avstickare till Moustier, men först stannar vi för elvafika vid den azurblåa sjön Lac de Croix.

Kaffe och munkar blev det.

Sen kom vi fram till Moustier strax före lunch, där var proppat med folk eftersom det var marknadsdag. Byn ligger uppe bland bergen och en flod rinner rakt igenom byn ner mot dalen.

Här bodde vi i slutet av 1900-talet när vi gjorde vår första provensalska resa. Vi hade vårt rum längst upp i huset.

Imponerande klippformationer.

Turisttittare.

Hus, varthän jag ser ser jag hus. Måste ha varit en utmaning att bygga dessa byar.

Nu blir det lunch i en liten gränd.

Sen drar vi vidare, vår gps ska visa oss vägen till Poet-Laval, men vi blir lite misstänksamma när vi börjar närma oss Marseille, men det finns tydligen många vägar att välja på, och som kartläsare måste man vara noggrann och välja den väg vi vill åka och inte bara rätta sig efter tekniken. Men vi fick se mycket längs vägen, bland annat detta, vad det nu kan vara.

Som synes har fransmännen en pragmatisk inställning till kraftförsörjning, varför välja en produktionsmetod. Här ligger kärnkraftverken alldeles bredvid vindkraftverken, praktiskt, då behövs kanske bara en elledning. Det kan man kalla miljötänk!

Till slut nådde vi vårt mål, Poet-Laval och det gamla ombyggda klostret som ska bli vårt hem under de kommande fyra dagarna.

Vi ska nog klara det tuffa klosterlivet också, poolen verkar lockande i den härliga septembervärmen.

Sämre middagsplats kan man ha.

Utsikten ska vi inte heller klaga på.

Innan middagen behövs något svalkande, lite kir royal blir säkert utmärkt.

Innan vi börjar äta på riktigt får vi en liten aptitretare.

Förrätten ser god ut.

Inget fel på fisken heller.

Lite ost innan efterrätten slinker nog ner.

En efterrätt...

..och en annan.

Vin fick vi också. Allt smakade utsökt, och efter en lång dags resande är vi trötta och letar oss upp till vårt rum strax efter tio.