Mot hemmet!

Ett litet hjärta, så här blev det, en goretextråd håller fast seglet till mitralisklaffen och en stödring runt klaffen förhindrar framtida läckage, fiffigt!

Nu ryker allt tingeltangel. Det såg ju mer dramatiskt ut med allt som hängde och slängde. Nu syns ju knappt ingångshålet.

Atleterna på vandring, i bild har vi först vår fysioterapeut, sen kommer "järngänget" Elias 86, längst till vänster från Väddö som har blivit min gubbkompis har lite svårt att hålla fart. Damen bredvid och vår ryss Vladimir från Karlavägen 36, inte heller några sprinters. Jag tillhör ungdomsligan och håller mig just nu i täten. Men alla kämpar på och det är lätt att bli ödmjuk inför andras krämpor.

Här bor jag just nu, tredje fönstret från höger i mittenraden tillhör mitt enkla pörte.

Vad sägs om denna kombination, chokladboll med delikata ostar till trefikat. Men det kändes helt rätt och smakade gott, så varför avstå.

Ja! Nu har jag lämnat sängen och är redo för ett nytt liv, eller kanske rättare sagt en långsam återgår till ett normalt liv. Nu väntar jag på att Linus ska komma och köra mig hem. Skönt!

Äntligen hemma som de säger. Det känns jättefint och jag mår rätt bra, lite slak kanske, men det blir nog snart bättre. Det känns ändå bra att inte ha blivit hemskickad direkt från KS utan ha fått plana ut lite på mellanstationen Furuhöjden där alla jobbade både professionellt och mycket medkännande. 
Men nu är det slut på kollilivet, nu börjar återhämtningen till ett normalt liv igen för oss båda. Kristina är en vecka före, men har naturligtvis större problem att få igång gåendet, men det är fantastiskt att se vilka framsteg som sker på en vecka. Och tänk hur vi kommer att vara om ytterligare en!
Då ni!

Snart drar jag vidare!

Världen är rätt liten just nu, så bildvariatonen är begränsad. Rätt bekväm säng med massor av inställningsmöjligheter.

Den numera standardiserade frukosten. Jag har lyckat hitta müsli så nu lämnar jag de intetsägande flingorna åt sitt öde.

Här är avdelningens meny, det finns en del att välja på, det mesta smakar rätt ok, vissa rätter tilltalar till och med ögat, andra passar nog bättre för färgblinda. 

Mitt regelbundna nöje, att blåsa i rör, ska göras 30 gånger varje timme, lär vara bra för att återställa lungfunktionen. Det är säkrast att göra som man blir tillsagd.

Så här ser den ut den lilla rackarn.

Ännu några slangar har plockats bort. Tack för det! Verkar vara dags för lite kroppssanering snart. Kanske jag ska börja med rakning.

Nu håller jag på att återgå från kolli till individ.

Det här blir väl sista lunchen på KS, notera att jag har gjort en lägesförflyttning till matrummet. 

Nu är jag upphämtad och ska åka mot Täby och Furuhöjden.

Framme och tilldelad rum, nr 20 blir det på detta ställe. Inte lika flashigt som på KS, påminner mer om mormors äldreboende i Upplands Väsby, nu väntar jag på inskrivning. De jag träffat hittills på detta ställe verkar trevliga, så jag får nog ytterligare några bekväma dagar innan jag är tillbaka till verkligheten.

Dessutom har jag bajsat, dagens kur satte fart på utloppet, tre gånger på en förmiddag är väl nästan rekord.

Och nu är jag duschad,

Då var det dags!

Första anhalten på morgonen den 9:e september är provtagningscentralen. Jag ber att få påpeka det är inte jag som syns i bild.

Här är man på gång, men det vara vissa besvär att byta etikettband.

Som synes går det trots flera försök inte så bra. Men till slut lyckades det, och jag drog vidare till lungröntgen.

Nästa väntrum, tomt som i en plånbok.

Men det rör på sig, efter pling på klockan dök en liten gubbe upp. Här blir man försedd med munskydd, ingen direkt trevlig upplevelse, det blir lätt svettigt, men det ser ju rätt tufft ut.

Tredje och sista anhalten, inskrivning på avdelningen. Men här är det låst och väntan sker utanför.

Nu är jag inne och alla mina uppgifter som jag på papper har fyllt i ska nu av en sköterska föras över till journalen manuellt. Riktigt effektivt, eller hur? Jag kunde väl ha gjort detta själv hemma, så kanske sjukhuset hade sparat lite tid. Men vad gör det, alla är så snälla och jag har inget annat för mig.

För säkerhets skull är man två för uppgiften, den ena är visst under upplärning.

Nu är jag insläppt innanför murarna och sitter i det lilla dagrummet. Här är det bara att säga till vad man vill äta och dricka.

Lika bra att äta lunch, jag får visst inte mitt rum förrän under eftermiddagen. Det smakade faktiskt riktigt gott.

Här kommer ett operationsproffs glidande. Hon har varit här tre gånger för olika ingrepp.

Nu är jag inkvarterad, här är mitt lilla pörte.

Nr 24 är adressen just nu, men imorgon blir det operation och flytt till IVA.

Det är väl bäst att äta så länge det går. Onsdagsmiddag, något slags fläskkött med goda grönsaker och en lätt kletig potatissallad.

Nu är jag nyuppskuren och har slangar både här och där. Känner mig efter omständigheterna riktigt pigg, men något maratonlopp är inte aktuellt under de närmaste dagarna.

Massa tingeltangel överallt.

Det blir inte så stor bildvariation. Jag vill bara notera att jag faktiskt äter upp maten.

Dags igen, nu för lunch, det är söndag nu, och jag ska äta någon slags kycklingwok. Den smakade betydligt bättre än vad den ser ut att göra.

Här kan man snacka om att vara uppkopplade, eller är det rörmokarna som har fått spel.

Dags för middag, en blek skapelse av fisk, sås och potatismos, men även denna åt jag upp, och det smakade bra. Men att äta med ögonen är nog inget att rekommendera.

Ett steg åt gången

Skönt med lite vila. 

Vissa tvättar golv. Bäst att ta tillvara talangen att kunna stå på knä. Verkar mer komplicerat med kryckor och nybyggt knä.

Lätt svullet och blåmärkt.

Utvidgat promenadstråket, en liten tripp ner på bryggan är ju trevligt i solen.

Lite komplicerat att ta sig nerför trappor. Hur var det, vilket ben skulle först ner för trappan, och hur ska kryckorna hållas?

Även handikappade måste göra nytta.. Anki har satt oss i arbete, vi fick massor av lingon som måste rensas innan kokning av sylt. En lagom ansträngande uppgift för en handikappad.

Snart är hela påsen rensad. Rätt trevlig arbetsplats i det härliga höstvädret.

Färdigt!

Sen blev det syltkok, fyra rejäla burkar med sylt. Och hemgjord lingonsylt innehåller i huvudsak LINGON, till skillnad från den industriproucerade som smyger in massa vatten som utfyllnad. 

Rätt svullet fortfarande, och blåmärket breder ut sig mer och mer.

Husets baglady.

Nyskuren och hemkommen!

Efter två dagar på Norrtälje sjukhus är Kristina nu utskriven och tar de första stegen i grusgången mot huset.

Hemkommen och intar stolen på verandan. Nu börjar träningen, det är en konst att använda kryckor.