Sorg och glädje

I fredags var vi på Barbros begravning, så nu är jag äldst i vår lilla släktgren. 

Eva-Lisa med familj var också på begravningen. Som vanligt är det trevligt att träffa dem.

Vi avslutade med egen lunch på Karamellan vid Drottningholms slott. Det blev havets Wallenbergare, kanske inte de bästa vi ätit, men vi blev mätta.

På lördagen blev det en trevligare träff. Vi fick en fin julklapp av Månsgänget, så nu samlas vi för förstärkt elvafika innan vi drog in till gamla stan på mördarjakt.

Gott och mättande.

Samling på Slottsbacken, nu blir det mördarjakt genom gränderna.

Vi springer runt som yra höns, vi får massa ledtrådar, men det är tveksamt om vi blir några fangångsrika kriminalare.

Nu är vi på Prästgatan och letar ytterligare ledtrådar.

De två spanarna i aktion.

Jakten fortsätter i de smala gränderna.

Vi närmar oss upplösningen, men mördaren går nog fri. Vi fångar i alla fall en ruskig hallick, så vi fick en halv seger.

Efter drygt två timmars intensiv jakt gick de frusna deckarna in på Grillska huset för en välförtjänt eftermiddagsfika. Skönt att komma in i värmen.

Till slut kom nästa gäng, redo för fika.

Nu byter vi erfarenheter efter mördarjakten. Tyvärr verkar bovarna gå fria.

Vi drar iväg hem till Månsgänget för middag.

Tunnelbaneväntan.

En glad kollektivresenär.

Två som åker med pensiosrabatt!

Här jobbas det flitigt med middagsförberedelserna.

Matilda fixar örtsmör.

Amanda står för tilltugg och dryckesservering.

Här vankas det godsaker.

Mousserande blir det.

Samspråk mellan gammal och ung.

Mums, det blir oxfilé, det vattnas i munnen.

Mätta och nöjda.

Framåt kvällen gav vi oss av mot ”hemmet”, och strax efter tio var färjan vid Köpmanholm. Och nu har vi vaknat till ännu en strålande morgon, sju minus och sol!