Utflykt med ett litet problem

Som de lojala samhällsmedborgare vi är så ställer vi solidariskt upp på den aviserade energibesparingen. När nu hösten så sakta smyger sig på oss, sjunker temperaturen ner mot normala nivåer. Vi följer alltså lojalt proklamerat påbud och har därför ännu ej startat värmepumpen. Men 17 grader har väl ingen dött av, och det finns nu varma tröjor. Av mer tur än skicklighet passade vi i våras på att binda vårt elavtal, så nu betalar vi endast 58 öre per kWh under de kommande fem åren, det känns rätt behagligt har vi förstått.

Men än kan vi njuta av de härliga höstdagarna. Ett utefika på Tösses konditori i solen mår ingen illa av.

Fortfarande är det shortssäsong.

Vackra solnedgångar framåt sju, att det dessutom är vindstilla gör ju ingenting.

Nu ska vi på utflykt, bilens förträffliga varningssystem upplyste oss om att höger bakdäck hade för lågt tryck. Nuförtiden litar vi inte på tekniken, men eftersom vi ska åka iväg på tur norrut är det bäst att kolla däcket. Och vad hittar vi, en liten lömsk skruv har bitit sig fast i däcket så nu pyser lyften så sakta ut. 

Här i Norrtälje finns det fortfarande företag som värnar om kunderna. Gummicentralen tog hand om vårt problem direkt och med en kopp kaffe och en väl läst Norrtelje Tidning från 1938 roade vi oss under tiden hjulet reparerades. Sen drog vi mot norr.

Lunchpaus vid Tönnebro, vi har nu för tid och evighet bestämt oss för att vägkrogar serverar inte människoföda, därför tar vi numera med matsäck hemifrån.

Nu är vi uppe i föbodvärlden igen. Denna gång vid Klångstavallen. Vidunderligt vacker kväll men det räcker nog inte för att vi ska falla för detta objekt. Men vi ger väl det en chans ändå.

Här har det visst försökts renoveras. Kanske inte på sådant sätt som vi gillar. Det blir inga pluspoäng.

Kvarlämnat husgeråd.

Att lägga ett fuskträgolv i plast ovanpå de gamla golvtiljorna är nästan ett helgerån. Det blir ännu ett par minuspoäng.

Hallen är ju rätt fin.

Huset är nog lite för trångt för oss.

Några små faktarader om denna vall.

Här har det en gång i tiden hämtats vatten. Men brunnen är numera övergiven. Konstigt att de boende på vallen inte har försökt restaurera brunnen. Det är ju den enda vattenkällan.

Vi lämnar nog detta objekt utan att göra affär.

Åter i civilisationen, närmare bestämt hotell Prästgården i Söderhamn.

Det blev fisk med tillbehör till middag, riktigt gott!

Efter en god natts sömn är vi redo för frukost innan återresa mot hemmet.

Nu har de odrägliga mössen vaknat till liv efter sommarens frånvaro. Här har en lite rackare fastnat i fällans hårda käftar.

Det börjar bli lite höst i trädgården. Fruktträden dignar av härliga äpplen och päron. I år tar vi hand om så mycket vi kan. Den effektiva skalaren/skivaren Moster Hulda fixar jobbet galant. Sen blir det torkning, det blir jättegott att äta i frukostens fil och müsli. Dessutom ger det rejält med pluspoäng att använda det lokalproducerade frukterna.

Det blev lite skaldjur efter hemkomsten från Hälsingland.

Krabba och havskräftor skalades och åts. Men vi var båda i en begynnande förkylning, med halsont, snuva och lite ont här och var. Så läckerheterna kanske inte kom till sin fulla rätt. Tidig kväll blev det. Strax efter nio låg vi till sängs och kurerade våra smittade kroppar.

Nu blir det bestickbyte, våra gamla som köptes i Lund för ca tjugo år sedan kommer att ersättas. Nu får vi se om någon känner för att ge oss ett rimligt bud för hela bunten, annars kanske Linusgänget vill ta över allt.