söndag 11 september 2016

Ny morgon - mot Sagres, omkring 500 km.


Vi vaknade utvilade hos dos Suecos och gick till frukost lokal portugisisk tid, vi fick med andra ord en ytterligare sovtimme. Här fanns nästan allt vi ville ha och lite till. Pinfärskt bröd, och croissanter, visserligen var inte croissanterna helt nybakade, men vad gör det, vi är inte i Frankrike.

Vår granne Sotto Mayor verkar inte vara hemma, eller har han måhända försovit sig för någon avskedsvink såg vi inte röken av.

Vår närvaro hyllades med svensk flagga, det är så vi blir tårögda över omtanken. Och dessutom att uppkalla huset efter oss, "casa dos suecos" vackert!

Mot södern och Portugals sydspets.

Nu är vi på väg, var vi är nu vet åtminstone inte vi, men vatten är det i alla fall.

Det här med broar kan man här.

Vi fick tips från hotellet om sevärdheter längs vägen, Ovidos var ett tips, det var en fantastisk gammal by, naturligtvis med många turister, men dessutom fint hantverk, som faktiskt inte var tillverkat i Kina.

Det är inte alltid så lätt att hitta rättvisande motiv, det här får duga.

Sen blev det lunchpaus i skuggan.

Åter på väg, temperaturen steg oavbrutet, vi fick ett värmerekord idag 35,5 grader. Det är skönt med en vit bil och en effektiv klimatanläggning.

Dagens resmål är funnet, Sagres längst västerut i Portugal. Temperaturen sjönk dessutom kraftigt när vi nådde Atlantkusten, nu är det bara 20 grader, lätt dimma och lite blåst. Men utsikten från vårt hotellrum är det inget fel på.

Skönt med lite vila efter ytterligare en resdag.

Ett glas vin på terrassen är aldrig fel.

Redo för middag igen, matsalen är precis som resten av hotellet riktigt elegant.

Det blev lite smårätter till middag för Kristina, först en carpaccio på lax, utsökt.

Små tempurafriterade bläckfiskar är heller inte fel.

Sen blev det ytterligare en carpaccio denna gång på kött, mycket god!

En av oss satsade på pizza, god men nästan för mättande.

Den stackars pizzabagaren är inte bara gammal, utan extremt överårig, det är tragiskt hur vi gamla människor alltid utnyttjas för andras vinning. Man visar oss ingen respekt, beklämmande hur vi får kämpa, vi som trots allt "byggde upp landet".

En kvällsbild från utsidan.

En liten trivsam bibliotekshörna finns det också. Undrar om inte IKEA har varit här och möblerat.

Inga kommentarer: