Ny dag, avresa från San Malo. Dagens etapp - ett stenkast 440 km!

Efter en god natts sömn, sätter vi oss till bords och njuter av den delikata och näringsrika franska frukosten, kanske lite väl många sötsaker, men allt är hemgjort och mycket välsmakande.

Trappor ska bli vårt fotosignum, här på baronniet knarrar de så gott.

Vi känner oss ganska hemma här, men är trots det överens om att färden går vidare. Städningen verkar lite jobbig för Ligita och om Micke vill tvätta alla fönster är tveksamt, sen kanske inte Niclas snickare och Niklas målare är beredda att åka hit för att svara för upprustning och målning. Och trädgårdsarbetet lär vi få sköta själv utan hjälp av Bertrand.

Till varje liten egendom hör självklart en egen damm, här är dessvärre marken såld och det har byggts fyra hus  på marken. Det avgör saken, vi flyttar inte hit.

Vi gör en avstickare till Mont Saint Michel, på vägen åker vi igenom massa fina små byar som ligger alldeles vid kanten av Atlanten.

Vi handlar lite färdkostfrukt i en liten butik, här finns det massor av lokalproducerat.

Efter knappt fyra km promenad i rask takt i 30 grader värme har vi nått ön, fantastisk plats,  tyvärr proppfull av andra turister. Varför får vi inte vara ensamma att besöka pärlorna.

Livet måste ha varit rätt annorlunda här på den tid det begav sig.

Som vanligt byggde kyrkans män ståtliga monument över sig själva. Det här känns som ett av de mer spektakulära. Praktfullt byggnadsverk.

Färden går vidare mot la Rochelle, men vi ska bo hos Solange och Michel de Salvert, vicomte och vicomtesse i massor av led, men innan dess har vi ett trettiotal mil framför oss, det är varmt, nästan 34 grader, pust!

Framme vid chateau la Tillade, en knarrande trappa till är nu dokumenterad.

I distriktet cognac produceras det självklart konjak i slott och stuga. La Tillade är naturligtvis inget undantag.

En av de många salongerna. Vi är ensamma gäster så det känns nästan som ett "hemmahos" reportage.

Slottet är lätt bedagat, det verkar vara regel. Det krävs nog rejäla förmögenheter att hålla dessa ställen fräscha.

Dags för middag, men innan måltiden ett litet glas egenproducerad konjak. Känns  helt naturligt!

Vår värdinna comtesse Solange de Salvert, en jättetrevlig 68-årig dam.

Dukat för middag, först blev det melon, sedan lamm och som avslutning en fruktkaka, självklart var allt lagat av Solange.

Ett gott vin från trakten, årgång 2004 var visst rätt bra.

En trappa kan aldrig dokumenteras för många gånger.

Hallen på väg till vårt sovrum.