Sen blev det kväll och ny morgon.

Framåt kvällen tog vi oss ner till fiskehamnen och restaurangen a Tasca, där vi ska äta middag.

Väntan på kvällsmålet.

Intressanta väggdekorationer, glasflaskor ingjutna i betongen.

Sen kom förrätten, bläckfisk och musslor i diverse varianter, kanske inte den mest delikata anrättning vi ätit.

Vi beställde musslor till huvudrätt, sannolikt direktupptagna ur havet strax intill, men tyvärr måste vi nog meddela att denna rätt tillreds betydligt bättre i San Malo.

Vi bestämde oss för att återvända till hotellet och äta efterrätt ute på terassen.

Tiramisu, chokladmousse och ett glas rött vin smakade utmärkt i den ljumma sommarkvällen. Vi har dessutom bestämt att det här är sista natten på resa, imorgon beger vi oss mot Canillas och återupptar självhushållet, undrar om vi klarar det.

Ny morgon, vi är frukostätna och redo för avfärd. Memmi Baleeira var ett jättefint hotell.

Dagens morgonutsikt bjuder inte på samma strålande sol som gårdagens, men den är helt ok. 

Nu är vi redo för avfärd, dagens etapp mot Canillas är 537 km enligt vår gps.

Första bron mot Spanien passeras.

Andra, snart lämnar vi Portugal.

Elvafika på en vägkrog strax efter spanska gränsen, kaffet smakar bra till kokosbullarna som vi stal på hotellet.

Färden gick vidare, dags för lunchpaus bland bygdens gubbar. Vi beställde nästan osett dagens meny.

Det här är nästan oförskämt, servera en soppa till förrätt med massa ägg! Fan vet om det inte borde vara belagt med dödsstraff!

Trots soppchocken nådde vi "hemmet" framåt kvällen efter ca 5400 km körning från Köpmanholm. En fantastisk resa med massor av intryck. Nu möts vi av regn och 19 grader, mycket konstigt,

Vad är detta, det ska ju vara högsommar i mitten av september.

Efter någon timme slutade regnet och kvällssolen strålade. En vacker regnbåge över bergen.

Den västligaste punkten på Europas fastland

Här är det, en mäktig klippa som stupar rätt ner i Atlanten. Det gäller att hålla sig från kanten.

Fantastiska klippformationer. Oj så mycket vi får se. Det är nästan så vi blandar ihop platserna.

Små delikata bakverk av marsipan.

Dags för en fika, här får vi helt nybryggt kaffe serverade i riktiga koppar. Dessutom till ett vettigt pris.

Det här monstret är som tur gjort av lera eller kanske betong.

Här har vi ännu en ruskig typ.

Klipporna stupar brant ner mot Atlanten och långt därnere slår vågorna upp mot stranden.

Inget land innan Amerikas kust siktas.

Smått bastanta kreatur strövar fritt uppe på hedarna.

Till slut hittade vi en vik med fantastisk sand som vi kunde ta oss ner till. Verkar var ett paradis för surfare.

Vi tänkte äta lunch på en restaurang som ligger alldeles vid havet med vidunderlig utsikt, men tyvärr var den stängd på måndagarna, så det blev till att ta sig in mot civilisationen. Vi hittar en liten bar vid torget i en by som serverade utsökt nylagad lunch.

Åter i Sagres efter en fin utflyktsdag. Vi tar oss en promenad ner till fiskehamnen.

Lätt dekorerad husbil, kanske något för familjen Johansson att ta efter.

Sen blev det fiskauktion. Imponerande tillställning, här gäller det att veta vad man vill ha annars kanske man står där med ett par lådor bläckfisk.

Efter ett tag börjar vi förstå principen, gubbarna har varsin tryckknapp, när de tycker att priset är tillräckligt lågt trycker de till och kampen om lådan är över.

Här landas fisken, undrar om fångsten har varit god.

Alla möjliga vidunder från havet kastas upp på land för försäljning.

Åter hemma, är det måhända "skönheten och odjuret" som träffas.

Balkongsittning innan kvällspromenaden till kvällens matställe.

Vilo- och utflyktsdag i Sagres

Efter god nattsömn i ett svalt rum med sköna sängar vaknade vi till denna fantastiska utsikt. Solen sken från en klarblå himmel, det var vindstilla och Atlanten låg spegelblank. Det är svårt att begära något mer.

Hotellträdgården ligger lugn nedanför vårt fönster. Det verkar inte som gästerna vaknat ännu.

Sen blev det frukost, snygg matsal, men för mycket folk, lite Finlandsfärja över det.

Ett rikligt frukostmatsutbud. 

Även varma rätter fanns det, personalen hade dock lite svårt att hålla faten fyllda efter gästernas anstormningar.

Ett glas mousserande vin för den hugade spekulanten.

Fiskehamnen ligger fortfarande stilla. Det är ju måndag så helguppehållet bör väl vara slut.

Poolen är fortfarande tom, kanske det blir ett bad idag.

Ett par tappra gäster har intagit ryggläge.

I hamnen är det stilla och lugnt.

Undrar om det är låg- eller högvatten just nu.

Ny morgon - mot Sagres, omkring 500 km.

Vi vaknade utvilade hos dos Suecos och gick till frukost lokal portugisisk tid, vi fick med andra ord en ytterligare sovtimme. Här fanns nästan allt vi ville ha och lite till. Pinfärskt bröd, och croissanter, visserligen var inte croissanterna helt nybakade, men vad gör det, vi är inte i Frankrike.

Vår granne Sotto Mayor verkar inte vara hemma, eller har han måhända försovit sig för någon avskedsvink såg vi inte röken av.

Vår närvaro hyllades med svensk flagga, det är så vi blir tårögda över omtanken. Och dessutom att uppkalla huset efter oss, "casa dos suecos" vackert!

Mot södern och Portugals sydspets.

Nu är vi på väg, var vi är nu vet åtminstone inte vi, men vatten är det i alla fall.

Det här med broar kan man här.

Vi fick tips från hotellet om sevärdheter längs vägen, Ovidos var ett tips, det var en fantastisk gammal by, naturligtvis med många turister, men dessutom fint hantverk, som faktiskt inte var tillverkat i Kina.

Det är inte alltid så lätt att hitta rättvisande motiv, det här får duga.

Sen blev det lunchpaus i skuggan.

Åter på väg, temperaturen steg oavbrutet, vi fick ett värmerekord idag 35,5 grader. Det är skönt med en vit bil och en effektiv klimatanläggning.

Dagens resmål är funnet, Sagres längst västerut i Portugal. Temperaturen sjönk dessutom kraftigt när vi nådde Atlantkusten, nu är det bara 20 grader, lätt dimma och lite blåst. Men utsikten från vårt hotellrum är det inget fel på.

Skönt med lite vila efter ytterligare en resdag.

Ett glas vin på terrassen är aldrig fel.

Redo för middag igen, matsalen är precis som resten av hotellet riktigt elegant.

Det blev lite smårätter till middag för Kristina, först en carpaccio på lax, utsökt.

Små tempurafriterade bläckfiskar är heller inte fel.

Sen blev det ytterligare en carpaccio denna gång på kött, mycket god!

En av oss satsade på pizza, god men nästan för mättande.

Den stackars pizzabagaren är inte bara gammal, utan extremt överårig, det är tragiskt hur vi gamla människor alltid utnyttjas för andras vinning. Man visar oss ingen respekt, beklämmande hur vi får kämpa, vi som trots allt "byggde upp landet".

En kvällsbild från utsidan.

En liten trivsam bibliotekshörna finns det också. Undrar om inte IKEA har varit här och möblerat.