Dan före dopparedan!

Strålande vinterväder!

Nästan som midsommarafton, fattas bara lite löv på träden.

Nu är vi redo!

Snön verkar lysa med sin frånvaro denna jul, och vi får njuta av härligt mörker, gröna gräsmattor, ingen snöskottning och framför allt halkfritt! Men i Canillas har snön täckt toppen på Maroma vackert vit.

 

Men trots snöbrist håller vi fast vid julens traditioner. Dan före dan före dopparedan ska skinkan färdigställas. Griljeringen på plats, nu är det tid för lite maillardeffekt. Sen blir det traditionell avsmakning.

Granen har återfått sin gamla plats ute på verandan. I år hittade vi en passande pjäs, smal, slank och hög. Blir utsökt i hörnet.

Nu är skinkbränningen igång.

Färdig för avsmakning!

Färdigklädd!

Första tuggan tagen. Resultatet är klart godkänt!

Klappat och klart!

Det blev till att utöka exponeringsytan för klapparna i år. 10 glada julfirares önskningar tar plats.

Framåt kvällen blev det till att rimma på alla klappar. Lite småtugg krävdes för att öka kreativiteten.

Vi går mot ljusare tider!

Nu vänder det, imorgon är det lika ljust som den 19:e december, hurra!

Lite frost på taken, och kan det vara solen som syns över Furusund, eller är det en hägring?

Straxförejulfirande

Vi har fått besök av ett andpar som har hittat våra fågelmatare. Så istället för att ligga i det kalla vattnet och leta gammalt blött sjögräs trippar nu paret upp och klämmer i sig de frön som ramlat ner på marken. Småfåglarna blir livrädda för dessa jättar, men maten verkar räcka till både änder, kråkor, kajor och diverse snabbflygande småfåglar. 

Nu var det dags för vår ambulerande julmatstjänst att leverera årets första, smått komprimerade julbord hos Maria. Trevlig samvaro med Maria och tjejerna följde.

Först blev det lite gott att dricka och bildkoll.

Maria hade fixat ett smaskigt fat med godsaker.

Dags att slutföra tillagningen av julmaten.

Det komprimerade julbordet verkar falla alla i smaken.

Bordet dukat, granen klädd och klappar under grenarna.

Första året med syntetgran.

Till bords!

Julklappsöppning! Marias värmande rock att svepa om sig vid vinterbaden verkar uppskattad.

En väska som ser ut som en varukorg på Lidl blev också väl mottagen.

Och vi fick en fin och trevlig julgåva. Chokladprovning på Chokladfabriken tillsammans med hela gänget, kul!

Badrocken verkar populär, undrar om Maria lyckas behålla den?

 

Julförberedelser

Fortfarande associerar vi julstämning med snö, levande ljus och tomten som kommer i skymningen. Så en vacker ögonblicksbild från en fäbodvall i Hälsingland kan väl nu när vi närmar oss julen inte vara fel.

Men åter till verkligheten. I Täby strävar de små tomtarna idogt vidare med det omfattande renoveringsarbetet av Måns nya bostad. Övervåningen är nu elegant färdigställd och på nedervåningen börjar det nya köket ta form.

Massor av smådelar ska fogas samman i köksinredningen.

Nu börjar vi kunna se slutresultatet, det blir riktigt fint!

Vem har sagt att en snögubbe behöver vara rund, Sigge har lite nytänkande.

Efter utflykterna till civilisationen är vi åter hemma. Vad passar bättre denna mörka decemberdag än ett glas bubblande dryck smaksatt med nykokt svartvinbärsdryck.

Trädgården är fortfarande livaktig, det här ser ut som en nyutslagen julros, perfekt prydnad en vecka före jul.

Det här ser ju ut som en nyutslagen bellis.

Tredje advent passerat.

Julklappspaket i massor. Det blir en del när vi blir tio vid granen.

Chefen för inslagning av julklapparna. Det går med en rasande fart!

Parallellt pågår gräddning av matbröd.

Och till sjöss strävar Tobias med sitt lustiga ekipage för ännu ett bryggbygge.

Vinter?

Tänk så vackert det snöklädda Köpmanholm kan vara.

 

Utsikten över den istäckta Furusundsleden kan vi inte heller klaga på.

Drömbilderna från dåtidens vintrar kontrasterar dagens verklighet. Men har vi tur så kanske vi snart får njuta av en fin vintervy. Om inte så kan vi åtminstone glädjas över obefintlig snöskottning, hanterbara uppvärmningskostnader och ingen halka på vägarna. Och snart går vi dessutom mot ljusare tider, ned andra ord, livet leker!

I brist på snöskottning får vi träna musklerna med att röra i grytorna. Här jobbas det idogt i köket med kokning av svartvinbärssaft. Ett utsökt C-vitamintillskott!

Det rinner långsamt genom silduken.

Men nu är det klart, nästan fem liter nyttig saft.

Proteintillskott?

Kvar i stora staden

När vi är på vift så långt från hemmet är det lika bra att både göra visiter och roa sig. Därför stannar vi kvar i den stora staden ännu ett dygn. Först blir det besök hos Eva-Lisa. Där bjöds det på förmiddagsfika.

 

Sen framåt eftermiddagen drog vi åter in mot staden. Efter ett kortare mellanspel i vårt tillfälliga nattlogi gav vi oss ut i regnet. Café Uven på Hornsgatan, ett ställe för moget folk, var stängt, så vi slank in på puben Kloster för en lite lättare lunch.

En liten belgare och en tysk lager slinker ner.

Framåt fem drog vi vidare mot Bar Central som ligger i samma hus som Folkoperan, där hade vi bord för middag innan musikkvällen. En rejäl öl och ett glas svalt vin startar vi med.

Trevligt ställe med centraleuropeisk meny. Vi åt kanske lite mycket till vår sena lätta lunch, så vi beställer nog in några mindre rätter.

Först delsr vi på en Kalte Platte. Goda nygräddade kringlor till läckerheterna.

Kringlor i närbild.

Sen premiäråt vi langos. Riktigt gott med forellrom, smetana och silverlök. För oss var det langospremiär, en mycket populär smårätt under vattenfestivalen har vi för oss. Vi nöjde oss med den mindre varianten som vi delade. Som avslutning blev det en nygräddad äppelmunk med lite glass.

Nu har vi bänkat oss på våra platser 309 och 310 på rad 12 på Folkoperan. Nu väntar vi med spänning på Medborgarna, undrar vad det kan vara. Men populära verkar de vara, salongen fylls till sista plats, rätt blandad publik med en viss övervikt av de äldre, även kallade seniorer numera. Att kalla oss överåriga för pensionärer är tydligen obsolet.

Nu börjsr det närma sig.

Gänget på scen. Det visar sig vara ett väl inarbetat sällskap som spelat ihop under 35 år, kvällen till ära förstärkta med Nina Söderkvist, en gammal hårdrockare och skådisen Andreas Nilsson. Sångaren i bandet var den välrenommerade Janne Åström som vi har sett i det sena nittiotalets föreställningar av REA som sändes från Hamburger Börs. Den gode Åström hade åldrats en hel del, men hans stämma var fortfarande kraftfull och fyllde salongen väl.

I pausen slank vi upp till baren för ett glas bubbel. Trevlig lokal med en fin balkong med utsikt över teaterns foajé, hit återvänder vi gärna!

Folket vimlar och läskar sig.

Efter 2,5 intensiva musiktimmar var föreställningen slut. Vi var smått hänförda, härlig musik mycket proffsigt framförd.

Ett smakprov från kvällen.