Hemma igen - även här är det praktfull blomning

Nu är vi hemma igen och kan ta oss an trädgårdssysslorna. Under veckan vi var i Skåne så har det vuxit ohämmat, men antagligen har det inte varit så varmt eftersom inte så mycket är utblommat.

De små sockblommorna blommar försynt.

Tomatplantorna har klarat att sättas ut i det lilla växthuset trots att det verkar ha varit endast några få plusgrader nattetid. Vi har redan fått blommor på plantorna, så nu gäller det att insekterna gör sitt jobb.

Päronblom!

Våra smulbärsplantor växer ymnigt, och gräslök och persilja kommer fint. Än så länge verkar dillen ligga lite lågt, men den tar sig säkert.

Luktärtor, det ska bli intressant att se om det blir någon skillnad i tillväxt och blomning mellan de vi planterade som frön och de som vi satte som plant. Än så länge ser ju fröplantorna lite klena ut.

Äppelblom måhända.

Det här är vår praktfulla rhododendron som flyttades från sin torftiga tillvaro i kökshörnan. 

Kanske plommonblom.

Snart är alla rhododendron i rabatten utslagna.

Ett vackert bildcollage.

Årets första gräsklippning. Maskinen startade på tredje försöket, imponerande, inga svordomar behövdes heller.

En enkel brygglunch efter förra veckans utsvävningar.

Och en sillunch som nästa lunch.

Den här stackars murgrönan har inte mycket grönska kvar. Det blev kanske lite för kylslaget i vintras.

Försommarkväll på bryggan, skönt!

Ett ölstilleben som avslutning.

 

Vår skånska resa. - sjunde dagen, mot hemmet!

Vi vaknar upp efter en god natts sömn till strålande sol. Raggartrafiken runt i stan med fullt ös på ljudanläggningarna i epatraktorerna slutade tvärt klockan 10. Sen var det i princip heltyst i det lyhörda rummet. Skönt!

Här flyter kanalen fram genom byn. Antagligen är det mer trafik här sommartid.

Frukost fick vi även denna dag, livets nödtorft tillgodosågs, kanske inga excesser på buffébordet, men brödet var nybakat!

Mycket fräscht och rymligt badrum.

Och vårt rum, förmodligen ett gammalt kök, var både rymligt och trivsamt.

Dagsdokumentation i analog form.

Här bodde vi! Det är inte alla i landet som har gjort!

Mot hemmet, det riktiga! Men först elvafika. Vår utmärkta navigator, tänk vad Google kan, lotsade oss till Sjömans konditori i Köping. Ett populärt fik!

Köping tillhör inte heller de mest livliga städerna i landet kan vi konstatera.

Hemma! Vi har haft en fantastisk resa, vi har nog omprövat vår kanske lätt negativa uppfattning om Österlen, det var både vackert, trevligt och soligt. Det kanske berodde på att vi valde en årstid när naturen är som vackrast, och de fisförnäma stockholmarna som i brist på geografiska grundkunskaper om att Österlen ligger i Skåne och inte i Provence, lyste med sin frånvaro. Men vi kan också konstatera att vi hemma på Köpmanholm inte har det så illa heller.
Och enligt en gammal tes ska man visst vila på den sjunde dagen, men sådant dravel tar vi ingen hänsyn till. Nu kallar plikterna för de flitiga lantarbetarna!

 

Vår skånska resa - sjätte dagen

Efter en natt med knappt någon sömn, toalettbesök och magont, vaknade vi trots allt med livet i behåll. Hälsan var på väg att återvända och vi drar norrut i regnet. En förmiddagspaus för elvafika i metropolen Knislinge vid café Sockertoppen fick duga. Den magplågade intog med försiktighet en kopp te och delar av en chokladboll.

Den andra slog på stort och glufsade i sig en biskvi av Delicatos välkända fabrikat.

Färden fortsatte i hällregn mot Askersund, där vi bokat sovplats på Garvaregården, ett litet hotell från förr vid åkanten.

Vår utsikt.

Utbudet av restauranger var begränsat, så vi tog vad som erbjöds. Det blev en tidig middag och en riktig tidig kväll med sänggående runt halvsju. Skönt att ta igen lite av den förra nattens vedermödor.

 

Vår skånska resa - femte dagen

Åter är vi redo för frukost, denna morgon på Torsborgs gård. Här är allt småskaligt och fräscht upplagt. Det är en frukost med kvalitet, för här finns självklart nybakade croissanter. 

Gryn och flingor i olika varianter.

Frukosten intas naturligtvis utomhus i det vackra försommarvädret.

Utsikt mot Simrishamn och havet. 

Lugn och rofylld plats.

Drar molnen ihop sig, eller öppnar de sig för ännu en solig dag?

Då är vi på utflykt igen, först stannar vi vid Svabesholm och den engelska trädgården. Lagom tid för elvafika noterar vi. Här finns en hel del att välja på, men Stockholmaren avstår vi ifrån. Vad det är,  jo ett lokalt skämt för att beskriva de lättkränkta politiskt korrekta storstadsborna, här i formen av en vegansk boll. Riktigt fyndigt!

Efter intag av elvafika fick vi åter kraft att ta oss an naturen. Nu ska vi ut i Stenshuvuds nationalpark. Här på väg mot den hisnande toppen som sticker upp ca 90 meter över havet. Ett gigantiskt berg enligt skånska mått.

Fantastiska träd överallt. Det här måste vara ett perfekt klätterträd.

Nu närmare vi oss toppen.

Framme, vidunderlig utsikt över havet.

Vidsträckta sandstränder finns det i överflöd längs den östra skånekusten.

Bergsbestigaren!

Nu drar vi vidare.

Lunchdags, så lämpligt att detta inträffade precis när vi kom fram till Kivik, där vi hittade Buhres trivsamma restaurang precis nere vid hamnen. Där blev det en stor räkmacka, en varmrökt laxbit och naturligtvis Buhres sillapilsner.

Färden gick vidare mot Brösarps backar, även i Skåne växer det orkideer. Den här lilla rackaren såg vi senast på Öland, visst heter den Johannes nycklar?

Det blommar så fint överallt, en av de lågmälda sorterna som trivs bäst i gräset.

Nu drar vi oss åter mot nattens bostad, överallt längs vägen välrenonoverade vackra hus.

När vi är på Österlen är det väl nästan ett måste att åka till eller förbi Mandelmanns gård. Vi passerade avtagsvägen där det naturligtvis var hänvisningsskyltat. Men så långt sträckte vi oss inte att vi åkte ända fram. Men på avstånd passerade vi något som vi antog vara det omtalade ”ensamma trädet”. Men ensamma träd finns det i parti och minut här på Österlen, så speciellt märkvärdigt tycker vi nog inte detta är.

 

Sen blev det kväll och dags för middag. Vi tog oss återigen ner till metropolen Simrishamn och hitta vårt middagsställe, ”En gaffel kort” som ligger alldeles nere vid hamnen. Där förplägades vi med allehanda läckerheter, först en delikat pilgrimsmussla.

Sen blev det jordärtskockor på en bädd av ostsås. 

Sen blev vi lätt mätta, men åt trots det med god aptit den möra lammrostbiffen med sparris, innan efterrätten, bruléepudding kom in. Då kom vi plötsligt på att vi missade att dokumentera lammet, men trots det smakade allt mycket gott.

Sen föll mörkret och vi gjorde oss redo för hemfärd mot Torsborgs gård. Att Kristina skulle drabbas av såväl diarrre som kräkningar under natten anade vi inte då. Var det något i maten, kanske pilgrimsmusslan som inte var fräsch?