Ännu mera vårarbete!

En strålande vårmorgon, vid nio åker rullgardinen upp och våra trötta nunor möts av ännu en vacker och solig dag.

Nu tittar de små blåsipporna upp överallt.

Träningsprogrammet utförs dagligen.

Sen blir det plantagearbete, verktygen ligger framme, nu är det bara att klippa.

En solig dag med lätt vårvärme blir det naturligtvis sill till lunch.

Ingen snaps, men en öl kan dela på.

Sen fortsätter rensningen.

Nu blev det visst fel ordning. Morgonrundan dokumenteras.

Eftersom vi tillhör den mest miljöansvariga delen av jordens befolkning startar vi i och med vårens ankomst årets varmkompost. I med matresterna, strö och lite maskar och sen rullar vi. Efter åtta veckor har vi lite jord. Fiffigt!

Även båtens botten behöver tillsyn, de hemska snäckorna, eller heter de havstulpaner, har oförskämdheten att sätta sig hårt fast på botten. De måste väck annars blir det både lägre fart och högre bränsleförbrukning. 

Här skyfflas jordförbättring ut i rabatterna. Vår trädgårdskompost producerar stora mängder fin och näringsrik jord varje år.

Snart är båtbottnen len och fin till dess de hemska miljöförstörarna på nytt självsvåldigt invaderar vår egendom.

Detta år kom den första seglaren först i mitten av april, sent.

 

Nyvaccinerade!

Första sticket! Det blev Astra Zeneca som fick äran att förse oss med vaccin. Nu har det i alla fall hänt något, och vi väntar på vår andra spruta den åttonde juni. 

Vaccinskål!

En händelserik tid

De första soldagarna i april var det dags för årets första sillunch utomhus. Det var lite improviserat så uppdukningen lämnar kanske en del att önska, men gott som vanligt!

Vårdarbetet fortskrider, rensning och krattning tar aldrig slut. Sen är det dags att plocka fram utemöblerna. 

På plats!

Komposthögen börjar nästan bli lite överfylld.

Typiskt aprilväder, sol ena minuten, snö nästa.

Ett tunt snötäcke lägger sig över krokusen. Men de små rackarna är tåliga.

Det här ser ju inte ut som en inbjudande plats för eftermiddagens utesittning. 

Månsgänget anländer för påsklunch.

Se här, den utlånade gräsklipparen återlämnas. Ännu är det inte dags för klippning, men några veckor med sol och värme gör susen för växtligheten.

Påskbordet dukat. I år blir det plockmat som äts för hand.

Årets påsktårta, en riktig näringsbomb! Krossade digestivekex utrörda i smör och gräddade i ugn, dulce de  leche i mängd, bananskivor, vispad grädde och slutligen ett antal noblessebitar på toppen. För att skapa lite påskkänsla tryckte vi dit några marsipankycklingar. Mums!

Den nyblivna femtonåringen på den nya moppen med lillsyrran bakpå.

Ytterligare en återkommande vårsyssla. Gruset efter vinterns plogningar ska skottas och krattas bort och läggas på vår lilla väg. 

Sen blev det konstigheter. Svimning under duschning, inte så kul. Ambulansen kom snabbt och jag fick transport till sjukhuset i Norrtälje. Så det kan bli. Det här var ju inte planerat - en resa till Täby för covidvaccination stod på agendan.

Avfärd, mycket ska man vara med om innan byxorna ramlar av.

Det blev inläggning för observation på avdelning 2. Det är en välkänd plats, här har Kristina legat två gånger. Det händer inte så mycket, men det känns ju bra att ligga omhändertagen för kontroll några dagar.

Här har man andra tider för måltider än vad vi kör med hemma. Frukost vid sju, lunch strax efter elva, middag vid fyra och kvällsmacka vid halvåtta. Det är jäktigt att vara utslagen. Notera färgen på såsen, elegant orange, det tycks vara standardfärgen för året. Även uppläggningen följer ett givet mönster, två potatisar, orange mjölbaserad sås, gurkbitar och något som döljer sig under det oranga täcket.

Nästa måltid, samma upplägg och samma färger. Notera tillkomsten av ett antal tomatbitar. Men i ärlighetens namn smakar det lite bättre än vad det ser ut. Och måltiderna är välkomna avbrott när man bara ligger och inget direkt händer.

På söndagseftermiddagen blev det hemfärd, skönt. Inga direkta fel hittades, men jag ska fortsätta undersökningarna hos min nya livmedikus i sinom tid. Förutsatt att jag hinner få någon tid innan han också faller ifrån för pensionsbilan.

Lite svalt portvin av rosekaraktär slinker lätt ner, och de små duttarna med löjrom gör det hela ännu bättre.

Sen blev det en liten oxfilé till middag. Så härligt att vara hemma hos Kristina igen!

Åter till rutinerna, notera våroutfiten med shorts.

Tomatfröna frodas, dags för omplantering.

Lite ”ungdomlig” fägring som omväxling. Linus svensexa för ett antal år sedan. Storebror Måns syns visst inte på bild, men någon måste ju sköta fotograferingen av denna illustra tillställning.

Sen blev det kväll även denna dag, med en sol som går ner allt längre över Furusund, fantastisk färgprakt.

 

Påskutflykt

Vi drar mot Sörmland igen för att inleda påsken på Sund Nergården. Här ska vi inte bo, det är grannhuset, riktigt vackert.

Vårt rum står redo.

Påsk, då måste det väl var vår, och vad är då det naturliga plagget, jo självklart shorts.

Ett påskinspirerat mellanmål med lite sill.

Småkakor passar alltid, oavsett årstid.

Dags för ett vårlikt bad. 

Vårens premiärdopp.

Härligt med en liten utflykt efter den långa isoleringen på ön.

Kväll och vacker utsikt över sjön Sillen.

Inte en vindpust, spegelblankt vatten.

Ny morgon och konstigt nog är vi återigen hungriga, trots en riklig och mycket välsmakande skärtorsdagsmiddag.

Solig långfredag, det blir nog en utflykt i det sörmländska landskapet innan hemfärd.

Vi styrde färden mot Trosa som ännu ligger lite trevligt slumrande innan årets turistinvasion nalkas.

Här är det ingen brist på vackra hus, vilken idyll. Det gäller att sköta om sin egendom, annars pekar grannarna finger när man visar sig.

Utsikt från en bro över Trosaån.

Lite vårsvalt är det fortfarande.

En fin liten snipa ligger fint i ån.

Dags för elvafika, en nybakad sockerkringla och en likaledes solbulle kommer nog att smaka smaskens. Det här lilla fiket ”tre små rum” har förresten också ett bed & breakfast, kanske kan vara ett ställe att bo på under en senare utflyktsresa.

Sen körde vi hemåt längs den gamla vägen, som numera heter Utflyktsvägen. Vi gjorde en ytterligare avstickare till Tullgarn.

Pampig slottsbyggnad som vi beskådade på avstånd, det gäller att hushålla med intrycken. Hit åker vi säkert på någon resa framåt försommaren.

Framåt sen långfredagseftermiddag var vi åter på Köpmanholm, då växlade vädret. När vi satt och väntade på färjan fick vi en liten lätt snöby över oss. Och framåt kvällen blev det middag igen, nu har vi ingen personal som tar hand om oss, så det blev till att improvisera. Lite rester från kyl och frys blev en väl sammansatt måltid även denna dag.