En händelserik tid

De första soldagarna i april var det dags för årets första sillunch utomhus. Det var lite improviserat så uppdukningen lämnar kanske en del att önska, men gott som vanligt!

Vårdarbetet fortskrider, rensning och krattning tar aldrig slut. Sen är det dags att plocka fram utemöblerna. 

På plats!

Komposthögen börjar nästan bli lite överfylld.

Typiskt aprilväder, sol ena minuten, snö nästa.

Ett tunt snötäcke lägger sig över krokusen. Men de små rackarna är tåliga.

Det här ser ju inte ut som en inbjudande plats för eftermiddagens utesittning. 

Månsgänget anländer för påsklunch.

Se här, den utlånade gräsklipparen återlämnas. Ännu är det inte dags för klippning, men några veckor med sol och värme gör susen för växtligheten.

Påskbordet dukat. I år blir det plockmat som äts för hand.

Årets påsktårta, en riktig näringsbomb! Krossade digestivekex utrörda i smör och gräddade i ugn, dulce de  leche i mängd, bananskivor, vispad grädde och slutligen ett antal noblessebitar på toppen. För att skapa lite påskkänsla tryckte vi dit några marsipankycklingar. Mums!

Den nyblivna femtonåringen på den nya moppen med lillsyrran bakpå.

Ytterligare en återkommande vårsyssla. Gruset efter vinterns plogningar ska skottas och krattas bort och läggas på vår lilla väg. 

Sen blev det konstigheter. Svimning under duschning, inte så kul. Ambulansen kom snabbt och jag fick transport till sjukhuset i Norrtälje. Så det kan bli. Det här var ju inte planerat - en resa till Täby för covidvaccination stod på agendan.

Avfärd, mycket ska man vara med om innan byxorna ramlar av.

Det blev inläggning för observation på avdelning 2. Det är en välkänd plats, här har Kristina legat två gånger. Det händer inte så mycket, men det känns ju bra att ligga omhändertagen för kontroll några dagar.

Här har man andra tider för måltider än vad vi kör med hemma. Frukost vid sju, lunch strax efter elva, middag vid fyra och kvällsmacka vid halvåtta. Det är jäktigt att vara utslagen. Notera färgen på såsen, elegant orange, det tycks vara standardfärgen för året. Även uppläggningen följer ett givet mönster, två potatisar, orange mjölbaserad sås, gurkbitar och något som döljer sig under det oranga täcket.

Nästa måltid, samma upplägg och samma färger. Notera tillkomsten av ett antal tomatbitar. Men i ärlighetens namn smakar det lite bättre än vad det ser ut. Och måltiderna är välkomna avbrott när man bara ligger och inget direkt händer.

På söndagseftermiddagen blev det hemfärd, skönt. Inga direkta fel hittades, men jag ska fortsätta undersökningarna hos min nya livmedikus i sinom tid. Förutsatt att jag hinner få någon tid innan han också faller ifrån för pensionsbilan.

Lite svalt portvin av rosekaraktär slinker lätt ner, och de små duttarna med löjrom gör det hela ännu bättre.

Sen blev det en liten oxfilé till middag. Så härligt att vara hemma hos Kristina igen!

Åter till rutinerna, notera våroutfiten med shorts.

Tomatfröna frodas, dags för omplantering.

Lite ”ungdomlig” fägring som omväxling. Linus svensexa för ett antal år sedan. Storebror Måns syns visst inte på bild, men någon måste ju sköta fotograferingen av denna illustra tillställning.

Sen blev det kväll även denna dag, med en sol som går ner allt längre över Furusund, fantastisk färgprakt.