Mot Poet-Laval

Nu har vår första vecka tagit slut och vi lämnar Cotignac för resa mot Poet-Laval.

Vi ska göra en avstickare till Moustier, men först stannar vi för elvafika vid den azurblåa sjön Lac de Croix.

Kaffe och munkar blev det.

Sen kom vi fram till Moustier strax före lunch, där var proppat med folk eftersom det var marknadsdag. Byn ligger uppe bland bergen och en flod rinner rakt igenom byn ner mot dalen.

Här bodde vi i slutet av 1900-talet när vi gjorde vår första provensalska resa. Vi hade vårt rum längst upp i huset.

Imponerande klippformationer.

Turisttittare.

Hus, varthän jag ser ser jag hus. Måste ha varit en utmaning att bygga dessa byar.

Nu blir det lunch i en liten gränd.

Sen drar vi vidare, vår gps ska visa oss vägen till Poet-Laval, men vi blir lite misstänksamma när vi börjar närma oss Marseille, men det finns tydligen många vägar att välja på, och som kartläsare måste man vara noggrann och välja den väg vi vill åka och inte bara rätta sig efter tekniken. Men vi fick se mycket längs vägen, bland annat detta, vad det nu kan vara.

Som synes har fransmännen en pragmatisk inställning till kraftförsörjning, varför välja en produktionsmetod. Här ligger kärnkraftverken alldeles bredvid vindkraftverken, praktiskt, då behövs kanske bara en elledning. Det kan man kalla miljötänk!

Till slut nådde vi vårt mål, Poet-Laval och det gamla ombyggda klostret som ska bli vårt hem under de kommande fyra dagarna.

Vi ska nog klara det tuffa klosterlivet också, poolen verkar lockande i den härliga septembervärmen.

Sämre middagsplats kan man ha.

Utsikten ska vi inte heller klaga på.

Innan middagen behövs något svalkande, lite kir royal blir säkert utmärkt.

Innan vi börjar äta på riktigt får vi en liten aptitretare.

Förrätten ser god ut.

Inget fel på fisken heller.

Lite ost innan efterrätten slinker nog ner.

En efterrätt...

..och en annan.

Vin fick vi också. Allt smakade utsökt, och efter en lång dags resande är vi trötta och letar oss upp till vårt rum strax efter tio.

Mulet, dimma, åska och lite regn

Vad har hänt, vi vaknar till en mulen dag, det har faktiskt regnat under natten också. Dimman ligger tät ner i dalen, det blir nog ingen poolrunda idag.

Vindruvorna ser mogna och fina ut. Här på gården där vi bor har man slutat med vinproduktion för många år sedan, det var tydligen för krävande. 

Vi drar ut på vandring. Först till byn och sedan upp mot klippan. Men vi måste hinna ner till byn före två annars blir vi utan lunch, det har vi lärt oss. Fransmännen är principfasta.

Det blir galette till lunch idag.

Pannkaka med fyllning skulle vi väl säga, riktigt gott och mättande. Här har vi en variant med spenat och kallrökt lax.

Och en med ägg och ost. 

Det blev faktiskt en efterrätt också, då heter det tydligen crepe.  Vi delade på en portion.

Utflyktsdag

Vi börjar dagen som vanligt med en liten poolstund. Idag ska vi dra mot Entrecaseaux.

Framme i byn som verkar sova en stilla törnrosasömn. 

Framåt eftermiddagen ska vi gå på slottstur. En första titt tar vi i den välansade trädgården.

Sen blev det lunch, det var inte lätt att hitta någon restaurang, men till slut hamnade vi på en liten bar nära slottet. Ingen avancerad meny, vi valde den typiskt franska rätten "fish and chips". Smakade faktiskt utmärkt.

Sen gick vi runt i byn och i slottsparken. Inte en vaken själ stötte vi ihop med. Vi började undra om det verkligen skulle bli någon slottstur.

Framåt tre blev vi trötta och satte oss på en liten bar och tog en eftermiddagskaffe. 

Sen blev det promenad upp mot slottet, som då var öppet för visning.

Även slott har tydligen pool. Självklart enbart för privat bruk.

Visningen börjar utanför på den stenlagda gården. Slottet som är från 1400 talet var tydligen rejält nedgånget när det köptes 1999 av en excentrisk fransman som sedan dess har renoverat hela byggnaden till i princip ursprungligt skick, imponerande. Det var förresten slottsherren själv som också sköte visning och guidning.

Interiörbild från källarvalven.

Slottsporten i original. Dörren var försvunnen, men återfanns i en grannby och restaurerades och  pryder nu sin ursprungliga plats.

Så här åkte högreståndsmänniskorna då det begav sig. Det gällde att ha friska starka bärare om man skulle komma fram någon gång.

Mycket grejor är det.

Inget saknas.

Sovrum fanns det också.

Rymlig hall.

Bibliotek

Slottsherren själv i berättartagen.

Köksstandarden kanske inte riktigt är i nivå med vad vi är vana med. Men å andra sidan låg köket i källaren och personal hade man så herrskapet var nog befriade från kökstjänst.

Under gallret följer sig rester av någon gynnare som fått sätta livet till, kanske för någon oförrätt.

Marknadsdag

Onsdag är marknadsdag. Det är överfullt i varenda gränd. Här säljs allt! Det mesta verkar genuint och lokalproducerat. Matvaror, hantverk, bröd, frukt, vin och olja. Men inte som på de spanska motsvarigheterna, där behåar i alla upptänkliga färger och former tycktes vara den dominerande produkten att slutföra.

Vi tog en liten vandring upp i dalen mot klippan. Behaglig svalka bland träden.

Längre kom vi inte, här blev det för brant!

Lianer för hugade.

Åter i byn för sen lunch.

Middag

Nu blev det lättmiddag. Sjötunga är väl inte alltför mastigt.

En liten efterrätt borde väl kunna slinka ner. Tiramisu i fransk tappning, smakar lite annorlunda, men gott.

Ost måste man äta i detta land, det här tillhörde tyvärr inte de mest delikata sorter som vi fått.

Nattlivet i byn är rätt avslappat och lugnt.

Inte ens katterna är ute så här sent.

Allt är tomt.

Fontänen får jobba oavbrutet.

Har alla lämnat byn?

Känns nästan lite ödsligt.

Några kvarlämnade middagsgäster ser vi dock.

Äntligen hemma, i paddans sken redo för nattning.