57 mot 58!

20:e februari 1969 på kvällen träffades vi, alldeles nyss! Sen har vi hållit ihop, skaffat jobb, köpt bostad, flyttat, fött två fina barn, gjort massa trevligt och kanske någon gång något otrevligt. Slutat jobba och blivit pensionärer. Vilket härligt liv vi har, att få vara tillsammans är det bästa av allt! Så här ser vi ut idag, eller rättare sagt i höstas, och som jämförelse samma dag för nio år sedan 2017, då hade vi sedan tre år tillbaka startat vår gemensamma resa som friherrinna och friherre.
Nu reser vi vidare!

Kvällen firar vi med två andra kämpar, min första arbetskollega Nisse och Lillemor. Tillsammans klev Nisse och Sune den 19 januari 1970 in på Svenska Personal Pensionskassan SPP. 
Nisse och Lillemor slår oss med några hästlängder, redan 1964 träffades de unga tu.

I kväll har vi samlsts för middag på Bistrot du Passage.

Lite blandade rätter blev det, exempelvis sniglar.

Sen begav vi oss i kyla och snålblåst till Stadsteatern för att se Pinters Fastighetsskötaren.

Nu har vi bänkat oss, publiken är åldersmässigt blandad, inte bara som vi numera börjar bli vana med, silverrävar.

Första akten slut och vi samlas i baren. Vad handlar föreställningen om och är den bra? Intressanta frågor, vi har nog inga bestämda svar.

Sen blev det akt två och nu är det slut.

Tack för en intressant föreställning. Definitivt inget som vi vill ha osett. Johan Reborg axlade rollen som luffaren Davies mycket framgångsrikt, imponerande.

Vad föreställningen handlade om? Läs det lilla sammandraget.

Sen blev det en ny dag, den första mot 58 år. Efter god natts sömn på Mornington intar vi nu ett sent elvafika på Hörnan i Norrtälje. Karaktärslöshet som är den äldstes mest utmärkande drag medförde att ännu en semla intogs, den tredje för denna säsong.
Det borde bli den sista!

Och sen kom vi hem, och framåt den sena eftermiddagen drack vi champagne och små duttar med löjrom.

Framåt kvällen började det åter snöa och all snö fastnade så fint på träden, julkortslikt i slutet av februari!