Fjällutflykt mellan arbetspassen

Nu drar vi till fjälls, vi behöver lite semester från det tunga arbetet hemma. En liten utflykt under den vackra hösten kan väl inte vara fel.

Bedårande vackert!

 Nu är vi framme vid dagens mål, här ska vi sova innan vi drar vidare västerut. Det gick ju riktigt bra att köra 58 mil.

Vårt nattlogi.

Dags för middag.

Lite tugg innan maten kan kanske smaka.

Ny morgon och beslöjad vy över fjällvärlden.

Redo för avfärd, klar höstkänsla med endast några få plusgrader.

Trevligt att Tesla ställer sina laddstolpar till förfogande för oss vanliga bilägare. Men riktigt nöjda var vi inte med laddningen eftersom strömmen tydligen var avstängd.

Mot fjällen, Sannsundsbron över Storsjön.

Elvafikat får vi inte missa var vi än befinner oss. Så glada blev vi när vi klev in på Fjällkonditoriet i Myrviken, delikata bakverk vart än vi tittade!

Fjällkonditoriet - nästan värt en omväg!

Förmiddagens nostalgimål, Gräftåvallen!

Härliga vyer och vackra höstfärger.

Gamla panget finns kvar. Stället drivs sedan tjugo år tillbaka av ett par damer, Carola och Anneli, systrar dessutom.

Lunch med fjällpizza och kantarellpaj.

Vi tog oss en tur upp mot Guns och Stures gamla domäner på Ripvägen. I trakterna såg vi att ett hus var till salu och vi gled in på visning. Ett rätt fräscht ställe med sjuttiotalsstandard, inte speciellt stort. Priserna verkar ha rusat i höjden även i dessa trakter, vi hörde att det bjuds friskt på huset och det senaste budet var 2 200 000 kronor! Helt galet - i Gräftåvallen.

Lite bilder fick i alla fall ta, det kostade ingenting.

Vi fortsatte uppför Ripvägen till Jarehorns lilla hus som vi hyrde några gånger. Guns och Stures hus var utbyggt och välskött, tyvärr kunde vi inte fota eftersom det var fullt med folk i huset.

Det gamla trollet bevakar fortfarande fjället.

Till slut drog vi vidare. En avstickare upp mot Klevfjällsbyn hann vi med innan det gick utför fjället.

I Överhogdal tänkte vi oss en liten fikapaus, men så här års är allt igenbommat.

Det blev till att dra vidare. I metropolen Ytterhogdal hittade vi ett öppet hak,  Petterssons kiosk, eller kanske mer korrekt, Petterssons bar. Där var vi helt ensamma förutom Pettersson själv, och som vi antog, hans gamla pappa som lullade runt i serveringen. Men kaffe och delicatobollar blev det för 90 kronor! Dagen var räddad både för oss och Pettersson.

Vi drog vidare mot kusten och fann vårt nattlogi i Söderhamn, där har vi aldrig tidigare övernattat, men någon gång ska väl bli den första. Ett läckert litet minimalistiskt hotell som öppnades så sent som i våras av en öppensinnad 58-åring och hans tjugo år yngre hustru.

Badrummet.

Även restaurang fanns i huset, så självklart äter vi vår middag där.

Vi tänkte att vi bara skulle låta några smårätter slinka ner i våra magar denna dag.  Friterad halloumi som aptitretare känns spännande. Mycket gott.

Sen blev det en liten - eller mer korrekt - rejält tilltagen toast Skagen. Även denna smakfull. Nu börjar vi bli mätta, hur ska detta sluta?

En råbiff på skrapad oxfilé följde därefter, även denna riklig och god. Nu börjar det bli paltkomavarning!

Chokladfondant - hjälp, hur ska detta sluta? Den var perfekt, men ack så stor, och tanken slog oss aldrig att det faktiskt går att lämna kvar mat på tallriken. Så mätta stapplade vi tillbaka mot vårt rum.

Vi överlevde natten och lyckades också göra plats för lite frukost innan utcheckning. Eftersom vi bodde alldeles vid kyrkan mitt i byn så tog vi en liten promenad upp på kullen där etablissemanget var placerat. Pampigt så det förslår.

Nu bär det av söderut igen längs gästrikekusten. Här finns det fortfarande några små aktiva fiskelägen kvar. Nu är vi vid Gåsholma.

Nästa - Norrsundet, här har det kostats på. Bergmans fisk som driver stället sägs ha fiskat i sju generationer, det verkar ha varit ekonomiskt lyckosamt, om man ska bedöma de fina byggnaderna som nyligen uppförts, där det finns restaurang och butik.

Kanske ett hus i dessa trakter kan locka. Här får man bostadshus och sjöbod mitt i byn alldeles vid vattnet för dryga tre miljoner.

Färden går vidare, allt verkar igenbommat för säsongen så den här gången fick vi inta vårt elvafika i en skogsbacke alldeles vid kustvägen.

Sen nådde vi roslagskusten och avvek mot Öregrund. En riktigt typisk sommarstad, nu i slutet av september nästan folktom. Det finns massor av små mathak - alla stängda - utom ett. Där blev det lunch.

Pizza är nog ett säkert kort. Bäst att äta fort så att lite värme behålls i maten. Det blåser nämligen friskt här på verandan.

Framåt söndagskvällen var vi åter på Köpmanholm och när den nya veckan började så drog vi åter igång våra små projekt. Bryggan ska oljas, och däcket runt bodarna bytas ut. Men det går framåt och snart kan vi bocka av även dessa uppgifter.

Nu återstår endast lite småjobb, en ny trappa och anpassning av dörrarna till de lite tjockare plankorna.

Det känns som om detta blir klart inom de närmaste dagarna.

Ser ju rätt prydligt ut.

Sen blev det ännu en ny morgon, bedårande vacker dessutom!