Tiden går

Månsgänget på besök för söndagsfika.

Inga problem att se Amandas nylackade självlysande naglar.

En delikat lättgrillad tonfisk slank lätt ner.

Hösten börjar göra sig påmind. Trots att molnen legat täta över sundet har det varit rofyllt och vackert. Inte en krusning på vattenytan.

Nästa steg i träningen, trappgång.

Hurra, första besöket på övervåningen sedan den 1:a september. Små framsteg, men härligt!

 

Sen blev det faktiskt en öl för hjärtnisse. Den första på en månad, tyvärr smakade den inte så delikat som förväntat, men skam den som ger sig, det är bara att bita ihop och prova på nytt.

Väl värt att notera är också att undrens tid är ännu ej förbi. Den lilla trädstolen som jag beställde i mitten av juni till Kristinas födelsedag har nu äntligen kommit. De 4-6 veckor som Nordiska Galleriet indikerade som leveranstid, drog ut på tiden och hela sommaren förflöt utan stol. Men nu får vi hoppas på en ny sommar.

Och lunch blev det även denna dag.

Och hör och häpna, middag!

Ute!

Vilken morgon, spegelblankt, vindstilla, soligt och en stilla konvalescentpromenad mot öster.

Det kan inte bli så mycket vackrare.

Ett senseptemberfika på bryggan sitter fint. Här gäller det att lagra solljus inför vintern.

De två konvalescenterna. Coronaåret, faktiskt ett perfekt år att vara lite handikappad.

 

Här händer det grejor!

Syrenhäcken behöver en liten beskärning. Den här hösten är vi inte så alerta, men vad gör det. Här finns det folk som försörjer sig på trädgårdsskötsel.

Bertrand vår franska klippa fixar naturligtvis höstbeskärningen.

Vi tar inte hela häcken, bra med lite insynsskydd mot Wallentinos.

Här går det undan, oj så kalt det blev, men det växer nog till sig framåt våren.

Några färska bilder på de uppskurna måste naturligtvis visas. Kristinas bandage avlägsnat och ska ersättas av ett nättare. Såret ser nu fint ut. Nu är det bara träning som gäller.

Nu ser vi ju vattnet bakom häcken.

Nu är det klart. Det ser nu lite vingklippt ut.

Men vems fot är detta, jo hjärtnisse är tillbaka på KS efter en dag med lite rörigt hjärta. Säkrast att kolla upp.

Vissa roar sig på annat sätt.

Kontakter och slangar. Nu blir det mätning av hjärtrytm, syresättning mm.

Maten på den här avdelningen är inte mycket att skryta med.

Härlig septembersolnedgång över Furusund.

Undrar vem som gillar pasta. 

Vem får nöja sig med en kvarglömd polarmacka, kanske före branden i Älvsbyn.

Hemma i den egna sängen igen med ett perfekt EKG, regelbunden hjärtrytm och ett glatt humör. Men det tar tid att vara sjuk, 12 timmar från avresa till återkomst till Köpmanholm, pust!

Ny dag och dags för lite välbehövlig frisk luft. Dimman ligger kvar ut mot Kudoxa, men luften är härligt sval så här i slutet av september. Nu räcker det med sjukhusbesök på ett tag. Nu fyller vi istället på energidepåerna med lite intryck!

 

De uppskurna

Här är det lite uppvisning av blåmärken. Ett lite lätt ålderstiget, där de vackra färgskiftningarna börjar så smått jämnas ut.

Det är inte en fläsklägg! Ett veckogammalt skär i samband med hjärtklaffsbytet ser fortfarande riktigt färgglatt ut.

De två uppskurna ute på lättvandrad morgonrunda. Vi har bestämt att inte avverka något maratonlopp detta år.

Sen blev det lite småplock till middag.

Tiden går - även på Köpmanholm

En av de föräldrahjälpande sönerna på plats för att bistå med daglig hjälp i hushållet.

Färdiglagad lasagne förenklar för kocken.

Redo för middag.

Hushållsplikterna håller alla i arbete under dessa konvalescentdagar.

Men trots allt så skiner fortfarande solen vackert på den klara hösthimlen.

Pasta Putanesca, mums!

Blåmärken, överallt dessa blodutgjutningar.

Men med tiden blir de blekare.

Ser ut som om det har varit en läcker varmkorvslunch denna dag. Matgästerna verkar mätta och glada.

Ännu en fantastisk ros, våra Ingrid Bergman ger fortfarande fantastiska snittblommor.

Mycket matlagning blir det. Ser ut som om älgpannbiffar står på menyn. Bildurvalet kanske är lite väl enkelspårigt, sår, halta och lytta och mat.

Ny servicepersonal har anlänt, vad står då på menyn när Måns tar över, kan det vara wienerschnitzel månntro.

Stekning på gång.

Ser delikat uto och middagsgästerna verkar nöjda.

Dags för lite uteliv i vår just nu avgränsade värld. Men lite härlig höstsol kan väl aldrig vara fel att få i ansiktet.

Oj vad rehabiliteringen går framåt! 

Lite trädgårdssysslor.

Sen blir det mat, verkar som om en laxrätt står på menyn.

Här kokas det på fyra plattor. Vackra hemodlade morötter bland annat.

Gott med fisk, det kommer säkert att smaka finfint.

Icke uppäten mat blir perfekt lunch.

Vissa behöver utöva lite förvärvsarbete dessemellan. God simultankapacitet med tre skärmar.

Fantastiska luktärtor som fortfarande blommar så vackert. Notera vem som plockat, härligt att rehabiliteringen går framåt med stormsteg.

Nu blev det lite ensamt, en enmanslunch, personalen har dragit vidare mot nya uppdrag. Men en omelett med västerbottenost och parmaskinka slinker säkert lätt ner.

Uj, uj, uj! Att börja dagen med att vispa ner taklampan så att glaset krossas mot golvet kanske inte är det man i första hand önskar sig. att det dessutom är svårt att sopa och böja sig med kryckor gör ju ingenting lättare. Men livet är en prövning, sägs det, och även detta problem löste sig.

En långpromenad ända till postlådan, det är ytterligare ett steg mot maratonloppet.

Nu händer det grejor, en ljudmätare har placerats på fönstret som ska mäta bullret från färjskrället. Löjligt! vilka tror ni har satt upp mätaren, jo Färjerederiet! Vilka tror ni vet att den sitter där? Jo färjepersonalen. Vad tror ni händer? Jo plötsligt har man börja köra försiktigt!
KONSTIGT!