Nyår på Sund!

Nu har vi flyttat in i vårt nyårshem, Sjölunda på Sund Nergården. Här ska vi fira nyår tillsammans med Nisse och Lillemor.

Här ska vi nog kunna sova skönt.

Sillen ligger spegelblank just nu, men det verkar bli lite blåsigt framåt kvällen.

Nu är vi redo för lunch.

Hälleflundra med brynt smör och tillbehör ska nog slinka ner.

De unga gamlingarna, eller kanske, de gamla ynglingarna. Under alla omständigheter är det snart 53 år sedan Nisse och jag den 19.1 år 1970 klev in på den ärevördiga pensionskassan SPP och dess akturieavdelning. 

Som sagt, tiden går fort när man har kul, även lunchen lider mot sitt slut. Men en delikat liten efterrätt ska vi nog kunna tvinga i oss.

Årets sista lunch kräver ett gott vin!

Sen blev det obligatoriskt bubbelbad i snålblåsten. Badkrukan Nisse avstod, så även Slangkalle.

Vi gick in i värmen och offrades oss på en öl.

Nu mår vi bra.

Framåt aftonen skulle vi snofsas till. 

Den gamla kostymen som införskaffades hos Götrich när Måns och Maria gifte sig 2004 är fortfarande användbar. Men något har hänt med byxornas midjeomfång, det spänner mot magen, konstigt.

Elegant dam klädd för nyårsfest.

Bänkade för middag. Fyra timmar till tolvslaget!

Ett glas champagne i vardagsrummet är aldrig fel.

En av aftonens sju serveringar, kalvfile!

En liten läcker paté.

Här har vi visst inte kommit igång ännu. Bildordningen spelar mig ett spratt.

Ett gott rött vin från Etnas sluttningar passar perfekt till det möra kalvköttet. 

Sen blev det nytt år igen, nu ska vi skriva 2023. Efter en skön nattsömn i härliga sängar är vi redo för frukost. Det ligger ett tunt isskinn på Sillen och den låga solen speglar sig i vattnet. Perfekt start på ett nytt år, så här ska det vara - stilla, fridfullt och lugnt!

Lite frukost smakar bra framåt halv elva.

Nu lämnar vi Sund för denna gång, men vi är nog snart tillbaka. Här trivs vi!

Elvafika, eller kanske mer korrekt trettonfika hos Håkanssons tackar vi inte nej till. Hembakta småkakor dessutom, mums!

 

75:an - helröret!

Nu är det dags igen. Oj vad åren går, jag tyckte jag nyss fyllde 60, men ack vad man kan bedra sig. Nu kör vi från 75!

Uppvaktning på sängen och under förmiddagen vackra blommor från min älskade Kristina, hur ska detta sluta?

Säkrast att inte gripas av hybris, bäst att ta sig an lite praktiskt arbete. Byte av läckande och hårt ansatta kranhuvuden är väl en lämplig syssla för en nybliven 75:a.

Till middag blev det en enkel saltimbocca på kalvfile. Sky på madeira, allt nedsköljt med en god Château Margaux. 

Firandet fortsätter, blommor ända från Cypern! Tackar, tackar!

Sen blev det uppvaktning. Månsgänget på plats. Linusgänget fick tyvärr stanna hemma eftersom Mei och Sigge var förkylda och ingen av oss övriga ville bli sängliggandes över nyår.

Men nu blir det bubbel och tilltugg. Små krustader med skagenröra, kavring med anklevermousse och slutligen lite gorgonzola på mörkt bröd. Det slank ner.

Den gamle och den unge sonen. Tänk vad tiden går, nu blir Måns och jag 125 år tillsammans. När barnen alldeles nyss var små, lyckades vi knappt komma upp till 100 när vi slog samman våra åldrar.

Så härligt att vara tillsammans.

Sen blev det ännu flera presenter. Den här var gigantiskt, en upplevelserik helg med massor av aktiviteter! Tackar, tackar!

Vad sägs om detta!

Sen skulle tårtan garneras. Det fixar Amanda och Matilda galant.

Färdig!

Ett sammanfattningsbloss får symbolisera 75 ljus. Skönsång blev det också.

Till slut blev det tårtkalas. Traditionsenlig födelsedagstårta, förstås!

 

Sällskapsbyte - Linusgänget på plats, Månsgänget på väg till Vemdalsskalet

Ut med de gamla - in med de nya! Nu har Månsgänget åkt mot Vemdalsskalet och Linusgänget avlöser. Vi kör da capo med fika, men idag blir det inget vrålfika, utan enbart ett ordinärt kafferepsfika.

Sigge har ett dygn i förtid bänkat sig vid julklappshögen.

Men så här dan före julafton äter vi inte riktigt riktig julmat, utan ett marinerat revbensspjäll med tillbehör.

Redo att hugga in.

Middagen avslutad, faten tömda och alla är mätta. Det blir nog en tidig kväll först vara pigga när tomten kommer imorgon.

Julafton, vad gör man då? Kanske lite kortspel  gör att tiden går lite fortare.

Ser det inte ut som om det ska tillverkas brunkål även detta år.

Dags för julaftonslunch, det blir gröt och skinkmackor som synes.

Lika bra att förhöja dramatiken med ett sjukhusbesök. Pissegubben hade lite lätt förhöjd feber och att få se vad de har för sig på Norrtälje Sjukhus akutmottagning på julafton kan ju vara spännande. Som vanligt snabbt och mycket väl mottagen. Ingen dramatik och efter diverse kontroller blev det hemåkning igen - skönt!

Vi hann i tid till Kalle och det sedvanliga vrålfikat.

Nu är det bara att hugga in.

Oj, oj! Här tömdes faten snabbt - kul att det uppskattades!

Även för detta sällskap föreslås en omkastning. Julklappsutdelning före middagen var inget problem att få gehör för. Så nu börjar vi igen.

Paketen är många och framför allt stora!

Meisan är första utdelare.

En stor låda, undrar vad som döljs däri.

Ännu en, till viss el beror de grandiosa paketen på att vi saknade smålådor. Men innehåller behöver inte skämmas för sig.

Vad är nu detta. Väl emballerat i alla fall.

Det har rimmats flitigt och innan öppning ska den sköna versen läsas upp och med acklamation mottagas.

Se här, Sigge får en jacka - alldeles ny dessutom!!!!!

Ett mellanstick - fjällfararna i högform. Ser behagligt och trevligt ut.

Här fortsätter öppningen. Den här lådan får nog betraktas som en samlingsklapp. Massor av inrop från Tradera ryms däri. Kanske några fler än vad vi från början tänkte. Men grytor och pannor kan man ju inte ha för många av.

Äntligen middag! Meisan blev hungrig under julklappsutdelning och föreslog mot bättre vetande ett avbrott i utdelningen. Men detta kunde självklart inte accepteras.

Sigge hugger in. Han satsar som vanligt hårt på köttbullar och prinskorv, men i år slinker ett antal blinier med löjrom också ner.

Jualftonsbordet redo att angripas.

Sill- och löjromssida med lite ostackompanjemang.

Här har vi laxar, skinka och ägg.

Inte heller denna dag behöver någon gå hungrig från bordet. Det är vi speciellt glada för.

Men det tar på att äta och öppna paket så alla verkar trötta och vilar efter maten innan nattning.

Sen blev det ny morgon och Linus verkar ha fått några utväxter ur öronen.

Fina foton på barnen fick vi också. Meisan handritad dessutom!

Ett lättare fika slank ner innan hemfärd, denna juldag. Sen blir det packning för resa upp till Vallen.

Vi två kvarvarande äter en enkel restmiddag vid sjutiden. Nu blir det lite vila vid TV:n med Karl-Bertil Jonsson.