En månad efter uppskärningen - och ett byte av tvättmaskin!

Nu har det gått en månad sedan min lilla hjärtoperation, och det här är vad som återstår.

Närbild!

 

Inte behövde vi en trasig tvättmaskin just nu, det räcker med ett nytt knä och en hopsydd hjärtklaff. Men vi ger inte upp!

Det trasiga ska bort och in med det nya. Lite hjälp att baxa in den nya maskinen fick vi av en för ovanlighetens skull serviceinriktad transportgubbe, men in i badrummet har vi själva baxat den.

Installerad! Och efter massa stön och pust så fungerar den!

Ärr!

Nu börjar Kristinas knä läkas ihop så smått.

Men fortfarande ser det riktigt läskigt ut.

Och en närbild kan ju skrämma slag på vem som helst.

 

Kan det vara sant - dags för fiber!

Efter över tre års tystnad har IP-only vaknat till liv. Nu ska vi visst få vår fiberinstallation.

Några små installationen inom- och utomhus är de första små tecknen på att något händer.

Det röda strecket visar visst hur kabeldragningen i marken ska göras.

Här fortsätter den.

.....och vidare.

....vid foten ska kabeln in i huset. Och när det sker har ingen aning om.

 

Sigge fyller 11!

Nu bli det kalas, Sigge fyller 11.

Oj vad tiden går, nu börjar också den här lille knatten bli stor.

Ett litet glas före middagen, och naturligtvis presentöppning.

Smakar utsökt både med och utan alkohol.

Det obligatoriska bildcollaget studeras ingående.

Sigge läsaren, Röde Orm kanske blir en utmaning.

Gott!

Här dukas det coronasäkrat. Separat bord för riskgruppen.

Linus förbereder middagen som Sigge komponerat.

Kvällens meny, idel läckerheter.

Dags att sätta sig till bords.

Elegant dukning!

Oxfilé till varmrätt, med bakad potatis, gammal klassiker, delikat!

Alla är mätta och belåtna, och vi tackar för en trevlig födelsedagsmiddag och gör oss redo för hemfärd.

 

Tiden går

Månsgänget på besök för söndagsfika.

Inga problem att se Amandas nylackade självlysande naglar.

En delikat lättgrillad tonfisk slank lätt ner.

Hösten börjar göra sig påmind. Trots att molnen legat täta över sundet har det varit rofyllt och vackert. Inte en krusning på vattenytan.

Nästa steg i träningen, trappgång.

Hurra, första besöket på övervåningen sedan den 1:a september. Små framsteg, men härligt!

 

Sen blev det faktiskt en öl för hjärtnisse. Den första på en månad, tyvärr smakade den inte så delikat som förväntat, men skam den som ger sig, det är bara att bita ihop och prova på nytt.

Väl värt att notera är också att undrens tid är ännu ej förbi. Den lilla trädstolen som jag beställde i mitten av juni till Kristinas födelsedag har nu äntligen kommit. De 4-6 veckor som Nordiska Galleriet indikerade som leveranstid, drog ut på tiden och hela sommaren förflöt utan stol. Men nu får vi hoppas på en ny sommar.

Och lunch blev det även denna dag.

Och hör och häpna, middag!

Ute!

Vilken morgon, spegelblankt, vindstilla, soligt och en stilla konvalescentpromenad mot öster.

Det kan inte bli så mycket vackrare.

Ett senseptemberfika på bryggan sitter fint. Här gäller det att lagra solljus inför vintern.

De två konvalescenterna. Coronaåret, faktiskt ett perfekt år att vara lite handikappad.

 

Här händer det grejor!

Syrenhäcken behöver en liten beskärning. Den här hösten är vi inte så alerta, men vad gör det. Här finns det folk som försörjer sig på trädgårdsskötsel.

Bertrand vår franska klippa fixar naturligtvis höstbeskärningen.

Vi tar inte hela häcken, bra med lite insynsskydd mot Wallentinos.

Här går det undan, oj så kalt det blev, men det växer nog till sig framåt våren.

Några färska bilder på de uppskurna måste naturligtvis visas. Kristinas bandage avlägsnat och ska ersättas av ett nättare. Såret ser nu fint ut. Nu är det bara träning som gäller.

Nu ser vi ju vattnet bakom häcken.

Nu är det klart. Det ser nu lite vingklippt ut.

Men vems fot är detta, jo hjärtnisse är tillbaka på KS efter en dag med lite rörigt hjärta. Säkrast att kolla upp.

Vissa roar sig på annat sätt.

Kontakter och slangar. Nu blir det mätning av hjärtrytm, syresättning mm.

Maten på den här avdelningen är inte mycket att skryta med.

Härlig septembersolnedgång över Furusund.

Undrar vem som gillar pasta. 

Vem får nöja sig med en kvarglömd polarmacka, kanske före branden i Älvsbyn.

Hemma i den egna sängen igen med ett perfekt EKG, regelbunden hjärtrytm och ett glatt humör. Men det tar tid att vara sjuk, 12 timmar från avresa till återkomst till Köpmanholm, pust!

Ny dag och dags för lite välbehövlig frisk luft. Dimman ligger kvar ut mot Kudoxa, men luften är härligt sval så här i slutet av september. Nu räcker det med sjukhusbesök på ett tag. Nu fyller vi istället på energidepåerna med lite intryck!