Lapplandsresan

Tekniken är inte med mig dessa dagar, så bilderna kommer i en alldeles egen ordning, eller kanske mer korrekt, ingen ordning alls. Så nu gäller det att hänga med. Här har vi i alla fall en vacker vy från Liden och Vättabergets topp. Indalsälven slingrar sig vackert ner mot kusten. Här blev det fika på hembygdsgården. Hembakat så klart!

Men innan dess ett elvafikastopp i Strömsund. Folklivet blomstrade denna lördagsförmiddag, och det verkade som om hela bygden samlats för fika på Strömsunds enda fik, ett hörn av ICA-butiken. Men det var rätt ok, och vilda djur och gamla välputsade bilar kan man ju inte får för mycket av. 

Men innan dess och faktiskt någon dag tidigare blev det lunchstopp på väg mot Östersund vid Hennan, där låg naturligtvis en liten kombinerad "pizzerian-kebabhak-hamburgerpalats-restaurang" direkt vid vattnet. Vi fick lära oss av detta, att finns det mer en två hus i en liten norrländsk by, så är det ena ett mathak med ovanstående meny. Nog om detta, vi valde pizzor, och de smakade som förväntat.

Sen drog vi vidare mot Lierna Gjestegård i Nordli i Norge, efter att vi hade haft nattvila i Östersund. Och i den svenska utposten Gäddede vid gränsen mot Norge hittade vi naturligtvis ....? EN KOMBINERAD PIZZERIA OCH....! Här blev det pizza och kebabtallrik. Allt hanterades med snabbhet av en barsk gubbe, beställning, matlagning, servering, avdelning, betalning och disk! Imponerade, och på slutet fick vi, när vi berömde maten, något som kunde liknas vid ett leende. Nu drar vi mot Norge!

Hopp igen! Nu är vi åter i Sverige och Ankarvattnet. En vandring upp mot Lejarfallet kunde vi kosta på oss, där åt vi vår medhavda lunch som smakade förträffligt i denna fantastiska natur, men på vägen blev det självklart elvafika med restbröd från ICA i Gäddede.

Tillbakablick till Östersund, dit vi anlände lite trötta på fredagskvällen till vårt hotell Gamla Teatern. Mot bättre vetande blev det middag på något som heter Pinchos, det låg närmast. Här beställdes allt med en app som vi faktiskt lyckades ladda ner. Och vi samsades med ett större antal av Östersunds småbarnsfamiljer. Men det smakade trots det riktigt bra, och mätta blev vi även denna fredag.

En vilsen och lätt övergiven ren stötte vi också på.

Nu har vi anlänt till Lierne Gjestegård, det ser väl fint ut, eller...?

Vårt eleganta rum, med drag av tidigt sjuttiotal, nålfiltmatta, skumgummimadrass, ja det var väl allt!

Därför hoppar vi vidare, närmare bestämt till Stora Blåsjön, där bodde vi fantastiskt fint på ett litet hotell med totalt tio rum. Vi hade ett jättefint litet rum med en härlig balkong där vi kunde se ut över den vackra sjön och de blåa bergen. Middag fick vi också. En trerätters som smakade utsökt! Det är kul med kontraster.

Vår varmrätt - mums!

Och vår efterrätt!

Nu hoppar vi snabbt vidare. Vi har lämnat fjällvärlden och kommit till Örnsköldsvik. Här bor vi direkt på kajen med en härlig utsikt över inloppet till staden.

Vad skådar våra ögon? Jo, Ljusdals kyrka, här blir det en liten nostalgitur ut till Kristinas sommarpalats Nore.

Så här ser det ut nu år 2023. Vi träffade på den nuvarande ägaren, en äldre trevlig dam från Ljusdal som mycket väl kom ihåg gubbarna Ellström. Vi fick titta in i huset och dessutom prata lite om gamla tider.

Slänten ner mot badet.

Var är vi nu, jo det syns väl. Gamla teatern i Östersund, här ska vi sova i denna pampiga säng.

Restaurangen Pinchos är väl bekant, nu också för oss.

Nu drar vi till fjälls, vägen upp mot Gäddede kantas av massor av vackra rallarrosor. Det känns på något sätt riktigt norrländskt.

Strömsundsfika på ICA!

Blomsterprakt på norrlandsvis.

En vanlig vacker vy i det norrländska landskapet. Vidsträckta sjöar och berg i flera nivåer.

Nu är vi tillbaka i Gäddede och den populära pizzerian/kebabhaket. Folktomt, men det beror nog på att våra lunchtider avviker från vad som är praxis.

Ätet och klart!

I Gäddede satsar man stort på skoteråkning, det här måste vara en familjevariant.

Har pesten slagit till, eller är byn alltid så här ödslig.

Norskt mys i Lierne.

Vi har inte ätit, det här är en traditionell norsk middag. Ser kanske inte så aptitlig ut, men smaken var på gränsen till godkänd. Visserligen var måltidspriset 250 kr något i överkant, men vad gör man inte fr vårt broderfolk i väster.

Ny dag i Norge, vi hade inte så stora förväntningar på frukosten efter den delikata middagen så vi blev glatt överraskade av det framdukade bordet. Kanske lite väl många engångsförpackningar, ser lite antedaterat ut i dagens miljömedvetna samhälle.

Innan vi lämnar Norge för denna gång så blir det en liten avstickare till Sandvika, här är kyrkan prydlig och vacker.

En grandios bondgård i sluttningen.

Sensommarblomning.

Det verkar lite väl backigt i dessa trakter. De stackars kreaturen borde ha teleskopiska ben för att inte ramla ner för branterna.

Var denna boning ligger kan man undra, förmodligen i Norge.

Åter i Sverige och en liten bensträckare runt Brakkåfallet.

Sannolikt gräddhyllan i Stora Blåsjön. Vidunderlig utsikt över berg och sjö.

En liten utflykt till Ankarvattnet hann vi med innan kvällen. Mycket vackert med alla dessa vattendrag som slingrar sig fram genom landskapet.

Ett försenat elvafika, eller kanske mer korrekt ett trefika med hembakt bröd kostade vi också på oss efter rundvandringen i Ankarvattnets kyrkby.

Innan middagen på hotel Stor Blåsjön fick vi njuta av utsikten från vår balkong. Här bodde vi bra!

Redo för middag, temat för kvällen var italienskt. Först lite antipasto förstärkt med nybakat bröd och heta räkor. Gott!

Sämre utsikt kan man ha, lite extra vid vy kostade vi på oss med en panoramabild.

Ny dag och nya äventyr. Vi är tillbaka i Ankarvattnet och har startat vår lilla vandring upp till Lejarfallet. Vacker vandringsstig upp längs den porlande älven.

Här finns det tydligen fisk, vi stöter på entusiastiska fiskare med massor av spön och annan fiskeutrustning längs älvfåran.

Framme vid Lejarfallet, nu blir det lunch. Lägligt har någon byggt en bänk så att vi har fallet i blickfånget.

Nu är vi på väg tillbaka till Ankarvattnet. Stilla och rofyllt.

Vi drar vidare, nu på väg upp mot Stekenjokk och Sveriges högst asfalterade väg som är öppen endast från mitten av juni till början av oktober. Sen snöar den visst igen ordentligt.

Dagens högsta höjd noterad.

Mot klimpfjäll, där vi bestämt träff med Linus och Sigge som är på roadtripp med motorcykel. Det blir något att dricka och sedan gemensam middag på hotellet.

Utsövda och redo för nya äventyr.

Här skiljs våra vägar, men vi kanske ses igen under färden, vi ska båda göra en avstickare till Fatmomakke.

Så ses vi igen i Fatmomakke kyrkstad. Här samlades man för fest och begravning har vi förstått. 

Det här var visst under 1700-talet gemensam övernattningskoja för prästen och länsman.

Vi tittade in i det lilla museet. Onekligen andra levnadsvanor än vad dagens moderna människor är vana vid.

Forntida vandrare höll på klädkoderna, praktiska vandringskläder som synes.

Idag verkar alla hus stå tomma.

Mor och son!

Sigge provar fiskelyckan. Ett par små öringar har visst fastnat på kroken, men idag får de små gynnarna åka tillbaka i vattnet.

Nu dar vi mot öster, på vägen stötte vi på några renar, undrar om dessa någonsin hittar sin flock.

Boendestandarden varierar men priserna är i princip fasta. Nu är vi framme i Örnsköldsvik och vårt fina hotell. Priset var detsamma som på Lierne gjestegard, men komforten en helt annan.

Redo för middag, det blev restaurang Strandkaj som låg en liten bit från hotellet. Det visade sig vara ett utmärkt val, trevlig och serviceinriktad personal och jättegod mat.

Åter i vårt rum, sjön ligger spegelblank och mörkt blå. Här kommer vi nog att sova gott.

Ny dag och redo för nya äventyr. Vi styr kosan söderut men gör efter några mil enavstickare upp mot Skuleberget. Vi provar linbanan upp till bergets topp, en liten tur som tar ca tio minuter.

Här ligger stora delar av Höga Kusten framför oss. Vi ser Norrfällsviken, Ulvön och Barstaviken som blir vårt mål denna dag.

Det blev elvafika uppe på bergets topp innan regnet. Nu är vi på nedåt igen.

Vi drar ut mot kusten och de små samhällena som numera huserar sommargäster till största del. Här har vi Norrfällsviken, dit vi tidigare har seglat.

Färden fortsatte mot Bönhamn, här ska vi nog kunna äta lunch.

En liten promenad runt viken. Även här har vi legat under våra seglingar längs Höga Kusten. 

Så är vi framme i Barsta där vi ska sova i natt hos Skutskepparen.

Vi har bokat en liten sjöbod, rent och fräscht, men toalett saknas tyvärr och vi trodde att vi skulle ha hela boden, men ack så vi bedrog oss, vår bod var delad på mitten och den del som vätte mot sjön tillhörde någon annan. 

Men vi smög ändå ner och satt en stund på altanen och tittade ut över vattnet.

Sen blev det middagsdags, det har var nog inte världens bästa ställe som synes. Personalen saknade i princip all känsla för service, kunskaper inom sitt yrke verkade också lysa med sin frånvaro.

Men strömming borde man väl kunna steka, men ack nej. Ser definitivt bättre ut än vad det smakade. Tyvärr!

Men vackert är det, så det är kanske inte så synd om oss när vi tänker till.

Nu hoppar vi igen. Vi har visst hoppat över ett dygn igen, för nu närmar vi oss Vättaberget i Liden.

Lidens gamla kyrka, fantastiskt vackert och rofyllt.

Sen hittade vi upp till Vättaberget och hembygdsföreningens lilla servering. Här gör man inte reklam för sin verksamhet, kanske man inte vill ha hit massa störiga turister, men vi hittade i alla fall. Och vi belönades rikligt. Gott fikabröd, hembakt så klart och trevlig personal. Om minnet inte sviker oss totalt så har vi båda varit här som barn. Det känns faktiskt riktigt bekant.

Som vi noterat tidigare, en vidunderlig vy!

Bedårande skulle säkert någon uttrycka det!

På väg från Vättaberget passerade vi Åsens skola, vilken idyll.

Låt oss nu höja förvirringsgraden. Vi hoppar tillbaka ett dygn och vårt mål efter Barsta, nämligen Strandpiren i Hudiksvall. Nu är vi tillbaka i livsnjutarens skara. Solsken, värme, vila, bekväma stolar, öl och en sval Aperol Spritz, vad kan man mer begära. Nu är livet rättvist igen!

Sen blev det middag, en god råbiff med tillbehör...

...och sparris med mozzarella!

Ny morgon och frukost på bryggan, nästan som hemma. Men här slipper vi göra i ordning frukosten själva, det är ju en påtaglig fördel för oss resandefolk.

Undrar vem som kom först, tåget eller husen?

Nu är vi på väg söderut igen, vrider av lite in i Hälsingland och tar rast vid en av alla vackra hälsingegårdar. Här blir det elvafika, var? Gästgivars utanför Alfta.

Lunch måste ha även denna dag, det blir ett Kinahak i Sandviken. Det var länge sedan kyckling med sötsur sås och Nasi Goreng stod på vår meny, men det smakade rätt gott, och mätta blev vi. Sen bar det av mot hemmet!

Ny dag och hemma igen. Ett glas på bryggan med Inger som har hjälpt oss med blomvattning under vår resa. Perfekt med goda grannar!

Och efter att vi röjt upp i trädgården, det har vuxit ordentligt när det regnade så ymnigt. 35 mm sedan vi gav oss iväg, så skördade vi lite bönor. Vackra är de, men undrar hur de smakar.
Nu börjar vardagen igen!