Bättre förr, eller……?

Far och son i en intellektuell pose.

 

Här har vi hamnat i riktig dåtid. Bojan, syster till min far, till vänster, min farmor Gertrud, och Bojans son Harry under söndagspromenad längs Strandvägen.

Fyra, eller åtminstone tre krutgummor. Stående i tjusig smula Bojan. Från vänster min farmor Gertrud, farmors mor Emma, och till höger ålderdamen, min farmors mormor som i brist på kunskap får vara namnlös.

Här växte de upp, på Furugatan i Solna. På trappan stående Gertrud, därunder Inga och Emil.

Blyertsteckning av min 17-årige fader.

…och en lätt kolorerad, men verklig bild, av högst densamme något år därefter.

Och här har vi Linus i all sin ungdomliga glans. Bilden lätt upphottad av ChatGPT, vilket medförde att krokodilen förvandlades till en ståtlig gädda. Så sanningsenligt kan med andra ord verkligheten återges, glöm inte det!

 

Februarislut vid Köpmanholm, 2026 - 2021

Ganska vårlikt under åren. Nu är vi strax inne i mars, då kommer nog våren!

 

Huvudlagret får en filial - inomhus!

Då var den nya vinkylen hemkörd. Det återstår bara att lasta ur den 60 kg tunga pjäsen, få in den i huset, låta den vila i upprätt läge, baxa in den på sin slutliga plats och till slut fylla den!

Ut ur bilen utan missöden, inne i huset, pust!

Här får både kylen och vi vila ett dygn.

Nästan på plats.

Sådär, här ska den stå. Det ser ju riktigt bra ut. Visserligen ockuperar den vår förvaringsplats av julklappar, men det problemet får vi lösa när det uppstår.

Nu börjar vi fylla, kall sektion uppåt - varm nedåt, konstigt, men detta anges tydligt i instruktionen.

Det blir lite provpackning så här i början.

Huvudlagret ska få ett avlyft.

Ett lager för den dagliga ransonen inomhus är väl inte fel?

Eller såg huvudlagret ut så här? Inte lätt att komma ihåg efter all vinkonsumtion.

22 februari - ny vinter?

Idag vaknade vi till ett strålande vitt vinterlandskap. Minus fem, blå molnfri himmel, värmande solsken och snötäckt trädgård, så vackert!

Den nordvästliga vinden har förflyttat issörjan i sundet, så nu är det öppet vatten och sjöfåglarna haar kommit tillbaka.

Vilken kontrast mot gårdagens gråväder.

En annan vinkel över Köpmanholm.

Fortfarande extremt lågt vatten.

Undrar hur länge denna vintervy består, det hsr aviserats lågtryck och plusgrader.

 

57 mot 58!

20:e februari 1969 på kvällen träffades vi, alldeles nyss! Sen har vi hållit ihop, skaffat jobb, köpt bostad, flyttat, fött två fina barn, gjort massa trevligt och kanske någon gång något otrevligt. Slutat jobba och blivit pensionärer. Vilket härligt liv vi har, att få vara tillsammans är det bästa av allt! Så här ser vi ut idag, eller rättare sagt i höstas, och som jämförelse samma dag för nio år sedan 2017, då hade vi sedan tre år tillbaka startat vår gemensamma resa som friherrinna och friherre.
Nu reser vi vidare!

Kvällen firar vi med två andra kämpar, min första arbetskollega Nisse och Lillemor. Tillsammans klev Nisse och Sune den 19 januari 1970 in på Svenska Personal Pensionskassan SPP. 
Nisse och Lillemor slår oss med några hästlängder, redan 1964 träffades de unga tu.

I kväll har vi samlsts för middag på Bistrot du Passage.

Lite blandade rätter blev det, exempelvis sniglar.

Sen begav vi oss i kyla och snålblåst till Stadsteatern för att se Pinters Fastighetsskötaren.

Nu har vi bänkat oss, publiken är åldersmässigt blandad, inte bara som vi numera börjar bli vana med, silverrävar.

Första akten slut och vi samlas i baren. Vad handlar föreställningen om och är den bra? Intressanta frågor, vi har nog inga bestämda svar.

Sen blev det akt två och nu är det slut.

Tack för en intressant föreställning. Definitivt inget som vi vill ha osett. Johan Reborg axlade rollen som luffaren Davies mycket framgångsrikt, imponerande.

Vad föreställningen handlade om? Läs det lilla sammandraget.

Sen blev det en ny dag, den första mot 58 år. Efter god natts sömn på Mornington intar vi nu ett sent elvafika på Hörnan i Norrtälje. Karaktärslöshet som är den äldstes mest utmärkande drag medförde att ännu en semla intogs, den tredje för denna säsong.
Det borde bli den sista!

Och sen kom vi hem, och framåt den sena eftermiddagen drack vi champagne och små duttar med löjrom.

Framåt kvällen började det åter snöa och all snö fastnade så fint på träden, julkortslikt i slutet av februari!

Onsdag

Himlen ser oroligt mörk ut, undrar om det börjar snöa.

Morgonbåten som kommit från öarna har lämnat av några skolbarn, och vänder nu åter ut mot, Gräskö, Norröra och Söderöra. En vacker tur ut i den istäckta skärgården.

Kontraster

Isen ligger i hela sundet, visserligen lätt upphackad efter färjans och Finlandstrafikens framfart, men det är vintrigt rofyllt!

Inne i den stora staden ligger isen blank och förhoppningsvis stark, på sina ställen. Här är folklivet intensivt, många njuter av möjligheten att se staden från vattnet, de flesta klarar sig torrskodda, och några ramlar i det kylslagna vattnet.

 

En strålande februaridag

Idag kan vi njuta av en fantastisk vinterdag. Isarna ligger blanka, utom här i Furusundet där

färje- och fartygstrafik bryter sönder isen. Nu på eftermiddagen kom ett par turistbussar över

med färjan. Antagligen ska man hämta upp skridskoåkare, som åkt med vinden, vid Bromskär. Det är många år sedan vi såg detta senast.

Den årliga musjakten har inletts.

Den årliga musjakten har inletts. I år är jaktsäsongen något senarelagd, villebråden har oförskämt hållit sig undan. Men idag var det dags, en girig gynnare kastar sig över läckerheterna, men fastnar bildligt talat med nosen i matlådan.

 

Ännu ett besök i den stora staden

I sundet bogseras en gammal Waxholmsbåt norrut av Tug, och vi står på färjan för resa till Stockholm.

Nu har vi landat på hotell Mornington och börjar bli redo för en promenad i kylan till Maxim där vi ska underhållas av Ankan Johansson och samtidigt äta en god avsmakningsmiddag. Härligt med julklappar som räcker långt in i februari. Tack kära Kristina, det ska bli kul!

Innan teatern slinker vi in på Aristo som ligger i samma kvarter som teatern för ett glas.

Det blir en god Pinot Grigio.

Nu har vi bänkat oss vid vårt middagsbord på teatern.

Kul och trevlig kombination med mat och underhållning.

Ett tänkvärt ordspråk.

Här kör vi med Pinot Noir, ett vin från Kalifornien. Inte helt bra att köpa amerikanska varor med denna galning till president vid makten, men vi blundar och njuter av det goda vinet.

Det här ska vi äta, vår meny är den översta, Kaizan, det börjar redan vattnas i munnen!

Allt smakade så gott som vi hade föreställt oss, t o m koriandern slank ner, visserligen endast småbitar, men ändå!

Sen blev det underhållning. Denna flamsiga spindelman visade okända talanger. Hans 90 minuter långa föreställning var fylld med tänkvärdheter och fick samtidigt våra skrattmuskler att utsättas för hårdför träning. En jättefin julklapp med andra ord!

Under promenaden tillbaka till Mornington märkte vi dock att vårt behov av sötsaker inte var helt tillgodosett. Men vi slank in i hotellets kombinerade bar och restaurang. Och där hjälpte man oss välvilligt att lösa detta problem.

Ett glas champagne och en läcker chokladskapelse med kolasås och eller grädde, mums!

Sen stötte Linda och Mei till och det gjorde ju kvällen ännu trevligare. Eftersom allt roligt utspelades fredag den 13:e var vi förvånade att inget elände drabbat oss, men även detta löste sig. Kristina fick en snabbt uppflygande dörr i pannan. Det var riktigt dramatiskt, och ont gjorde det. Usch!

Men natten förflöt lugnt och vi vaknade till en strålande solig vintermorgon. Smärtan ifrån kollisionen had lagt sig och bulan såg inte så dramatisk ut, så när nu fredag den 13:e passerat, bestämde vi att ingen av oss skulle drabbas av någon mer dramatisk olycka.

Så vi drar mot hotellfrukosten. Fullproppat med folk, musik och lätt förvirrad trängsel, det kanske inte är vårt önskeläge under frukosten, men vi fick i oss det vi ville och drog mot nya äventyr.

Till Gustavsberg gick färden för besök på porslinsmuseet, men först elvafika.

Gustavsberg har förändrats sedan vi bodde på Djurö och åkte förbi här varje dag. Massor av nybyggen, men de gamla fabriksbyggnaderna där porslinstillverkningen skedde tidigare är numera museum och butiker. Vi ska slinka in på porslinsmuseet.

Undrar om detta var den gamla kontorsbyggnaden? Rätt pampig är den.

Kanske vi skulle ha en sådan här nätt liten porslinspjäs hemma.

Ett axplock från utställningen. Mycket känns bekant från vår uppväxt.

Nästa stopp, Artipelag för bl a brunch.

En läcker buffé framdukad.

Fantastisk vinterdag, och vårt bord i restaurangen bjuder på en vidunderlig utsikt över den istäckta Baggensfjärden.

Trots att magarna står i minst fyra hörn, ordnar vi plats för några små läckra sötsaker som avslutning.

Till slut framåt kvällen var vi åter hemma, efter en utflyktsresa med massor av trevligheter. Det verkar bli en kall natt, drygt 10 minusgrader brukar vi inte ha nuförtiden.