Snödroppar

Årets första, är det snart vår?

 

Middag med Måns och Linus

Idag är vi bjudna på middag tillsammans med Linus hos Måns på Sångarvägen. Detta är en numera unikt sammansatt grupp. Senast, endast vi fyra träffades, var nog mer än 25 år sedan. Nuförtiden brukar kretsen vara större.

Måns sliter med middagsförberedelserna, vi övriga svarar för underhållningen.

Det ser ut att bli fisk till huvudrätt. Torsken ska strax in i ugnen, men först en avbränning med blåslampan.

Middagen redo, det vattnas i munnen.

Här äter vi med välbehag. Till förrätt blev det asiatiskt kryddad finhackad lövbiff på smörstekt brioche, och ovanpå allting, en bakad äggula och riven pecorino, delikat!

Sen blev det torskrygg med rostad broccoli, smör- och vinsås samt pressad potatis. En mer superb middag en vanlig onsdag i februari går nog inte att uppbringa.

Sent på natten vidtog upprensning i köket, ett nödvändigt ont.

Linus och vi övriga åt med god aptit. Inte en gnutta kvar på tallrikar och serveringsfat.

Efter en rätt kort natt vaknade vi upp på Sångarvägen för frukost. De ännu ej arbetsbefriade startade dagen i flitens tecken redan vid åtta, vi övriga hasade ur sängen strax före nio.

Femtiosexorna - på väg mot femtiosjuan!

Idag har vi passerat 56 år. Nu börjar vi det femtiosjunde, som synes bär vi åren med finess.

Även i skuggan ser vi framåt!

 

Tiden går och sätter sina spår.

Nu blir det storstadsresa!

Nu har vi landat på Eden Park och läskar oss med lite sval champagne.

På Goma blev det några små delikata asiatiska smårätter.

Nu är vi redo för Amadeus på Stadsteatern.

Bänkade på rad 10.

Föreställningen kan börja!

Och sen var det slut. Imponerande föreställning, med vacker musik och berömvärda skådespelarprestationer.

Men storyn kanske var lite väl elak mot den stackars Salieri. Men det är väl manusförfattarens exklusiva rätt att ändra och omtolka.

Och nu var det slut!

 Ny morgon, nu börjar vi det femtiosjunde året med frukost på Eden Park.

Första dagen på det femtiosjunde året avslutade vi med hemmagjort afternoontea!

 Nu är det vardag igen, morgonrunda i blåst och dimma. Öarna utanför Blidö har försvunnit i diset.

Vindpinade!

Det får bli lite extratilldelning även denna grå februarilördag, men sen blir det standardmat igen.

Solnedgång

Vackert ljus när solen går ned över Furusund. Nu blir dagarna längre, härligt!

 

Lätt vinterkänning

Den 13.e februari återkom vintern. Hela ön täckt av fluffig snö, dessutom några minusgrader.

Det måste föranleda en lättare morgonpromenad trots den ihållande förkylningen som drabbat Kristina. Dessutom behöver benen luftas lite.

Det blev en kort morgonrunda, den hostande sjuklingen genomförde prestationen utan några synbara negativa påföljder. Det är nog dessutom nyttigt med lite ny luft och ett visst vitamintillskott.

Ny dag och fortfarande vinter, strålande. Lätta uteaktiviteter anbefalls, som snösopning, skottning och fågelmatning. Härligt att vara ute i det vackra midvintervädret.

Snöröjningen har inte varit betungande denna vinter. Idag är nysnön perfekt, den sopas lätt bort.

Standardvyn mot norr.

Två stjärtmesar passar på att inta dagens morgonmål.

Det är ju riktigt vackert med vit snö mot de faluröda husen.

Snart är vintern slut och det börjar knoppas i rabatterna.

Stilla och lugnt längs bryggorna.

Avslöjande spår i nysnön, här bor det någon!

Nysopat!

En bukett vackra tulpaner förstärker känslan av den annalkande våren.

Middag med Povel

Återigen en stadsresa denna gång till Maximteatern för lite underhållande Povel Ramelmusik och sång. Kristinas förkylning utvecklas med snuva och intensiv hosta. Men som tur är så har inte febern höjts.

 

Nu är vi redo för föreställningen. I ska serveras middag i salongen, kul upplägg.

Redo för middag.

Det blev middag med asiatisk influens, allt var mycket gott, förutom i de rätter man smugit in den i vårt tycke illasmakande koriandern.

Kul med plockmat som hade fisk- och skaldjurstema. Det blev fyra serveringar, men vi glömde att dokumentera den tredje.

Desserten var en god brulée med lite speciell touché, jättegod.

Sen började föreställningen.

Syskonen Ramel gjorde ett bejublat framträdande och höjde tempot på föreställningen.

Här har vi ensemblen samlad, tre sångare och orkester. Trevlig föreställning med en hel del för oss okända Povellåtar. Vi hade kanske önskat oss mer av de gamla kända slagdängorna som vi växte upp med, men så blev det inte. 

Sen blev det hemåkning i lätt snöfall och temperatur runt nollan. Nu har vi vaknat till en av de fåtaliga vinterdagarna. 

Undrar hur länge snön ligger kvar denna gång?