Mot Borgafjäll!

Dags för målning av Linneas stuga. Niklas och Simon är äntligen på plats. Då drar vi mot norr och lite vandringar i fjällvärlden så här i den begynnande hösten.

Lagom med mellanlandning på Överbovallen. Som alltid finns det underhållsarbete att utföra. 

Vårt stabila bord börjar bli klart. Nu ska det bara bankas ihop lite, oljas och kanske korrigeras lite så det står stadigt. Sen ska vi lyfta ut det. Blir nog lite tungt.

Den här gången vi är på besök tar vi det lugnt. Skönt att kunna övernatta i huset.

Kaminen värmer gott. Som bonus får vi varmvatten från den rejäla koppartanken.

Idag blir det lax till middag. Muurikkan är riktigt bra, det mesta går att tillaga på den stora plattan.

Härligt med ljus när höstmörkret faller.

Fullmåne!

Ny dag, nu bär det vidare norrut. Här passerar vi Sundsvall, Ortviken på höger sida om bron.

Nostalgiavvikelse! Kristinas gamla skola i Timrå, numera någon slags kommunalhus.

Till slut i Bergeforsen/Sörberge hittade vi ett fik där vi kunde inta elvakaffet.

Jennys café, nästan värt en omväg.

Dagens första kyrkstopp, Viksjö kyrka, en riktigt vacker liten pjäs.

Är detta månne en rubank? Kyrkan får ett nytt spåntak, inget som svenska hantverkare verkar klara, så ett gäng från Finland lägger på tjära och spån i rasande fart.

Nu är vi uppe i fjällvärlden och åker längs Borgavägen. Snart är vi framme vid Borgafjäll.

Borgvattnet.

Framme vid Borgagården. Här är det tomt, var är personalen.

En liten björn vaktar receptionen, känns tryggt.

Till slut kom man och tog emot oss och nu är det kväll och vi sitter och väntar på middag.

Det blev en fantastisk middag, jättegott, välkomponerat och trevligt presenterat. Så nu kan vi mätta och nöjda gå till vår lilla stuga och förhoppningsvis sova gott.

En hemsnickrad snowboard pryder en vägg, tillverkad av värdshusvärden själv, som dessutom är både snickare och snowboardåkare. Brädan används till följd av sin gedigna bärighet när snötäcket är extra tjockt.

Nu ska vi ut på vandring. Spången mot kalfjället! Mot Klöverfjället.

Nu är vi laddade.

Efter en första etapp är vi väl förtjänta av en kexchoklad och lite vila. Smakar utsökt.

Nästan som en reklambild för den gamla godingen.

Sen fortsätter vi.

Dags för ny paus. Ett vindskydd hittade vi, mycket lämpligt att stanna för elvafikat.

Toppen av fjället ligger inbäddad i dimma. Då kan vi nog tyvärr inte bege oss ända upp.

Vi vandrar på myrmark.

Nu skiner solen och via har bytt vandringsled. Eftermiddag och vi har åkt till Sutme lappby, där vi ska ta oss upp till ett vattenfall. Riktigt brant stigning så vi får väl se om vi orkar. Men vackra vyer är det.

Nu är vi nästan uppe vid fallet. Solen skiner och det är nästan sommarvarmt. Här tar vi paus och äter vår medhavda lunchmacka.

Vattenfallet i sikte! Pampigt strömmar vattnet nerför berget.

Utsikten är vidunderlig över fjäll och sjö.

Efter en härlig utflyktsdag är vi tillbaka på Borgagården.

Solen skiner och vi sätter oss på vår lilla veranda med ett svalkande glas och tittar ut över vattnet.

Inget fel på utsikten.

Kväll igen och vi sitter i baren redo för lite bubbel innan middagen. Skidorna av kolossallängd tillhör en gammal legend inom speedski, Pancho Snöfall. Aldrig hört talas om gubben, men i de rätta kretsarna var har tydligen mästare, åkte bland annat 215 km/timme på dessa gamla lagg på taket av en bil.

Jag har aldrig sett så långa skidor, säkert 2,5 meter.

Vi starter måltiden med lite svalkande bubbel.

Sen är det dags för kvällens måltid. En femrätters avsmakningsmeny. Vi ser med förväntan fram mot vad som bjuds.

Mums!

Några små egenfiskade kammusslor startar vi med. Kökspersonalen var i Norge och fiskade.

Sen blev det renfilé.

En pannacotta med havtorn.

Mätta och fullständigt lyriska efter den fantastiska middagen, tillagad av mästerkocken Anton Martinsson, en märklig folkskygg 37-åring från Kiruna, stapplade vi hemåt i månskenet. Så fantastiskt att få möjlighet att njuta av så kulinariska rätter här uppe i den lugna fjällvärlden.

Nu har vi lämnat Borgafjäll och är på väg mot Stora Blåsjön längs Vildmarksvägen. Vilka vyer!

Här har vi Trappstegsfallet.

Längs vägen gör vi en avstickare i Saxnäs upp mot Satsfjället för en liten vandring. Det var blåsigt, brant och småkallt, och dessutom var en av oss (Sune) rätt gnällig så det blev en kort promenad i de branta slänterna. Men en fin plats att inta elvafikat hittade vi.

Fotbilder brukar normalt knäppas i sommarlägen, barfota och nära vatten, men även i fjällterräng kan fötterna behöva exponeras.

Här är vi på väg mot Fatmomakke kyrkby, ännu en vacker vy i blickfånget.

Några gamla timmerstugor i kyrkbyn.

Tydligen samsades de kristna med de hedniska lapparna i denna miljö.

Vackert.

Tydligen behövdes ännu en pampig kyrkobyggnad uppföras ute i ödemarken.

Läge för ännu en provpredikan. Snart måste det väl komma ett saftigt erbjudande om fast tjänst.

Den här dagen njöt vi av vårt medhavda elvafika något sent vid vattnet i Fatmomakke. De prefabricerade mazarinerna inköpta i Borgafjäll med hållbarhet fram till mitten av november smakade utsökt.

Platsen är välbekant, men idag nästan folktom. Endast några tyska husbilsekipage har parkerat.

Då får det bli en panoramabild.

Ganska kylslaget, så det blev lunchmacksätning i bilen.

Renar på fritt bete. Måste dokumenteras.

En pampig välmående rackare.

Nu är vi rätt högt upp på kalfjället.

Ännu flera renar på grönbete.

Nu siktar vi Stora Blåsjön, pampig. Om nu lilla Blåsjön finns, så har vi nog missat den.

Framme vid vårt nya nattlogi, hotell Stora Blåsjön. Vi bor i ett prydligt, fint och välstädat rum på övervåningen, men lite besvärligt är det med snedtaken, vi slår i våra stackars huvuden så fort vi närmar oss sängen. Aj!

Vet inte om vi ska kalla vår resa en fjäll- eller en kyrktur. Här är vi i ännu en kyrklig miljö, börjar bli allvarligt, Ankarede.

Massor av kåtor, undrar vad de används till numera, förvaring eller turistfälla? Hur som helst, en mycket fin plats, stämningsfull och vacker. Det blir nog en liten vandring även här.

Vatten överallt. Och höstens färger börjar bli väldigt tydliga. Enligt väderprognosen är kallare väder aviserat, och nästa vecka kanske man får säsongens första snöfall. 

Redo för en tur längs myrarna.

Ankarede kyrkby på avstånd.

Än så länge orkar vi! Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen, sägs det. Och fan vet om det inte är sant!

Stilleben med vantar.

Resan fortsätter - vyerna är fortfarande bedårande!

Nästa vattenhål, Storhogna fjällhotell. Ett stort och välbesökt hotell i Härjedalen. Solen strålar och vi njuter av solen och det svalkande bubblet.

Mums!

Fantastisk miljö.

Dags för middag.

Vi fortsätter med det bubblande.

Fint och rymligt rum.

Inomhusbad fanns det också.

Efter en skön natts sömn vaknade vi till en strålande sol och en välfylld frukostbuffé.

Fint inrett samlingsrum.

Nu är vi på gång igen!

Här kommer vi upp på kalfjället direkt.

Vackra starka höstfärger.

Efter vandring är det dags för avfärd mot Överbovallen. Vi stannar för elvafika i Klövsjö där det är höstmarknad. Vi hittar ett bra café med massor av gott hembakat bröd. Förutom att de är duktiga på att baka så har de också lärt sig att ta betalt, men det unnar vi dem! Gott hantverk ska belönas.

Nu går det med rasande fart söderut. Vi hade hoppats på att kunna äta en vällagad lunch i Ljusdal, men ack vad vi bedrog oss. Alla näringsställen av någon klass var stängda för oss. Det var någon slags matrundelördag, där en förutsättning för att äta var ett förköpt matkupongshäfte. Så vi blev motade redan i dörren. Så synd! Det enda som återstod var ett halvsunkigt gatukök i Delsbo, Käringgrillen, som serverade en rätt medioker grillad korv med pommes till ett hutlöst pris, usch! Men vi gav inte upp, vi köpte på oss massa godsaker hos Björks i Färila som vi kommer att äta som kvällsmål uppe i stugan. Så vi ska nog överleva även denna dag.

Så här såg det i alla fall ut i Ljusdal. Hör jobbade visst morfar Sture när han träffade mormor Gunnel.

Nu är vi framme, har tänt brasan och dukat upp för middag.

Framåt kvällen blev det läsning innan nattning.

Vi ska göra några hyllplan till bokhyllan, men vi saknar något att mäta med, så en handled får duga.

Framåt söndagseftermiddagen blev det hemresa efter en vecka med fint väder, god mat och ögonbedövande vackra vyer. Nu är det dags för arbete igen. Äppelmustning, äppeltorkning, trädgårdsunderhåll, båtupptagning, barnkalas, teaterföreställning, fotvård och lite annat.

Det är inte så illa på Köpmanholm heller. Fortfarande vacker rosblomning bland annat.

Och ett par fräscha smulbärsblommor har vi också fått.