Det är vår!

En härlig tid, krokusen breder ut sig i gräsmattan.

Humlor och bin vaknar till liv. Här har vi en liten gynnare nästan helt täckt av frömjöl. Perfekt pollinering.

Årets första små blåsippor tittar försynt upp ur löven.

Det första elvafikat i hörnan.

Massor av intensivt blå krokusar.

Ännu har vi varit förskonade från de hemska rådjuren.

Inne blommar fortfarande de vackra tulpanerna som vi fick av Linus och Meisan när de var här förra helgen.

Dags för årets första sillunch utomhus.

Nu går det snabbt, solen letar sig mot väster. Nu kan vi äta lunch på verandan mot sjön, härligt.

Det blev en enkel anrättning, en macka med gravad lax.

Solnedgångarna är fantastiska.

Så här på fredagskvällen stödjer vi Furusunds värdshus som kämpar tappert i dessa virustider. Nu erbjuds hämtmat. Självklart handlar också vi!

Redo att äta, det blev en mycket god hummersoppa som växte fram ur påsens innehåll.

Till varmrätt knåpade vi ihop härlig grillad kalv med tillbehör.

Och som avslutning en läcker rabarberkomposition. Det går ingen nöd på oss härute i isoleringen.

Virtuell 14-årsfest

Kreativiteten flödar. Amanda firar vi på distans, med hjälp av telefon och padda kan vi ”vara med” i 14-årsfirandet.

Presentöppning!

Vi firar med vin och tilltugg.

Här provas födelsedagsoutfiten.

Spegeln kommer till användning som bildförstorare.

En glad nybliven fjortis, oj vad tiden går. Nu får firandet fortsätta analogt med god middag.

Vårsöndag

Strålande vacker marsmorgon. Ett par minusgrader, men vindstilla och klarblå himmel.

Säsongens första seglare passerar i Furusundsleden. Då är det vår!

Det obligatoriska morgondoppet börjar bli riktigt behagligt, nu när solen skiner, det är vindstilla och badvattnets temperatur kryper så sakta uppåt. Just nu plus två - mot trean!

Framåt förmiddagen fick vi besök av Linus och Meisan som har varit så snälla och gjort lite inköp i staden åt oss isolerade fossil. Betonas bör att vi håller rekommenderat säkerhetsavstånd och undviker all form av beröring. Påbjuden tvagning efter besöket är naturligtvis en självklarhet.

Det blev premiär för utefikat, kaffe, hembakta kanel- och rambobullar slank ner som ett litet virus.

Meisan behövde lite extravärme. Filt och dunjacka kunde erbjudas.

Kaffedrickande Linus, än så länge otestad för Corona. Men han ser ju rätt frisk ut.

Den lilla stroppen i bigarråträdet är fortfarande användbar som gunga.

Bröllopsdag - 32 år!

Igår var det trettiotvåårig bröllopsdag. Det fanns med hänsyn till rådande omständigheter viss risk att det skulle bli ”bröllopsmiddag för enhänta”
Men så här illa blev det inte, menyn bestod istället av en mör och lättskuren kalvfile, tunt skivad råstekt potatis och smörstekta haricot verts. Allt nedsköljt dagen till ära med ett glas rött vin.
Påpekas bör att den enhänta klarade det egna ätandet utan hjälp.

Det våras!

Det växer så det knakar. Den här konstiga vintern har gjort gott åt växtligheten.

Små krokusar sticker upp i gräsmattan, nu gäller det bara att vinna kampen mot de illasinnade inkräktarna - rådjuren! Biter inte coronaviruset på dessa parasiter?

”Den enarmade” börjar så smått återgå i normalliv igen. Och vad står då på prioritetslistan om inte rabattrensning!

Coronabageriet!

Blev inspirerade av det populära viruset. Först blev det baguetter...

...sen blev det hambo-, tango- eller rambobullar. Vissa kallar dessa små skapelser för  rimbobullar, men det gör inte vi här på Köpmanholm.

Coronaprevention?

Ett uppfriskande bad måste väl vara bra i kampen mot det lilla ettriga viruset. 

Svalt och skönt, nu går temperaturen uppåt, just nu behagliga plus två i vattnet, känns nästan ljummet.

Då var det klart, sticker lite skönt i huden. Kanske ett nytt vaccin, men vi som är uppvuxna i Sundsvall och uppfödda på Coronalimpa kanske redan är immuna.

Guldbron passerar

Folket väntar på den kinesiska transporten av Guldbron. Underverket som ska förbinda gamla stan med Södermalm  i det nya slussenarbetet. Det är väl nästan ett historiskt ögonblick vi får vara med om denna regniga småblåsiga onsdag i mars den 11.3.2020.

Nu börjar Zhen Hua 33 dyka upp i det smala sundet från Gräsköfjärden.

Lite folk här och där på bryggorna.

Ganska hög verkar den vara.

Nu ser vi den omtalade Guldbron växa upp.

Konstigt fartyg måste man säga. Kanske inte det vackraste som passerat.

Underverket i helfigur.

Nu har den snart passerat här uppe vid Furusund utan problem. Återstår bara några timmar av den långa resan mot Stockholm.

Och vi fick se hela skådespelet från första parkett.

Ser ni oss på vår brygga. Den lilla punkten är Sune.

Jämmer och elände

Trots 72 år fyllda, missar jag fortfarande att jag är längre än vissa dörröppningar. Och varje gång det sker rinner antagligen en liten gnutta vett ur skallen. Nu har det hänt igen, och ont gör det!

Men ondare gör det att knäcka ett nyckelben. Det vet numera Kristina, som här ligger på Norrtälje sjukhus för undersökning och röntgen. På ett ögonblick händer det, ett fall under morgonrundan.

Axeln börjar bli både gul och blå. Och ont gör det också, tydligen ska benet läka ihop av sig själv, det är bara att vänta och lida och hålla tummarna att allt läker rätt.

Inte för att det syns, men vi har för första gången besök av ett sångsvanspar, karaktäristiska gula fläckar på näbbarna.

Nästa morgon var magiskt vacker, vindstilla sol och lätt dimma.

Finlandsfärjan blir vackrare med ett softat ljus.

Och blåmärket breder ut sig i nya formationer och nya kulörer.

Det härliga vårvädret har vi kvar ännu något dygn.

Och blåmärkena frodas.

Ny vacker morgon, känns som om våren har slagit rot.

Nio grader plus redan kl 9 på morgonen, tackar, tackar!

Kanske inte lika stämningsfullt i vår vik idag som för drygt ett sekel sedan, men livet var nog tuffare då.

Känns riktigt bra att befinna sig härute i ödemarken när Coronaviruset sprider skräck i befolkningen.