Väderomslag

I natt fick vi rejäljt med regn som kompensation för de senaste veckornas torka. 33,5 mm föll under natten. Perfekt för den fukttörstande trädgården.

Temperaturen verkar vara på väg neråt, skönt.

Ojdå, en nätt vattenficka i båtkapellet. Det blev massor av litrar.

 

Julidag på bryggan

Nu byter vi fjäll och skog mot vatten och hav. Frukost på bryggan är inte så tokigt denna härliga snartaugustimorgon. Hallon från Hälsingland förstärker smaken på filen.

Rosorna blommar fortfarande intensivt.

Det här är visst en New Dawn.

Ett glas på bryggan med delar av Nordqvistsgänget.

En sval rose är inte fel.

Semesteroutfit!

Det är sällan vi får njuta av en seglande gammal skönhet numera, men ibland händer det. Här kommer en gracil 10:a.

 

Sommarresa till Skalstugan och delar av Norge

Kvällsvila och mellanlandning på vallen, på väg mot Skalstugan. Strålande kväll.

Nu bär det av mot nordväst. Elvafika vid ett naturreservat vid Ljusnan, bedårande vackert.

Ljusnan är visst fortfarande oreglerad.

 

Nu drar vi in i fjällvärlden upp på grusade småvägar mot Huså. Vackra små sjöar och vattenfall. Men det verkar ha varit torrt, bäckfårorna är knappt vattenfyllda.

Många fina badsjöar vid de vackra fjällsjöarna. Vattnet är drygt 20 och kristallklart.

Även om det inte framgår av bilden så börjar fjälltopparna vara vita av kvarvarande snö. Pampigt.

Nu är vi framme vid Skalstugan och redo för middag. Det blir något med röding från sjöarna häromkring.

Utsikten från vårt rum nr 7.

Nu hoppar vi åt fel håll, här tar vi paus vid Storsjön för eftermiddagsfika.

Ännu ett hopp i fel ordning, Anjans fjällstation, ligger väldigt vackert precis vid en av de många fjällsjöarna. Anläggningen drivs av en nu 92-årig yngling, imponerande!

En första panoramabild på länge.

Baren har öppnat.

Framme vid Skalstugan och redo för middag vid dukat bord.

En liten panoramavy från vårt sovrumsfönster.

Ny morgon, strålande sol och massor sv varma grader. Idag blir det vandring till Stor Rensjön, kanske lite varmt, men vi kämpar.

Utsikten uppe på fjället är vidunderlig. Kanske lite väl varmt i vår smak, runt 29 grader och nästan vindstilla, men vi ska nog ta oss ner till Rensjön. Nu nio år från senast vi gick dit har vi tappat lite ork så vi kortar av förra gångens vandring som var hela 21 km, hur orkade vi!

Nu börjar sjön skymta i fonden.

Massor av vackra sommarblommor längs vandringen. Här har vi en sorts orkidé.

Nu är vi framme och som belöning, välförtjänt elvafika. Härnere vid sjön blåser en lätt bris, det fläktar så skönt.

Vacker vy, undrar om det finns några öringar och rödingar som behagar fastna på kroken.

Nu är vi störkta och förhoppningsvis redo för vandringen tillbaka upp för de branta backarna.

En bit på väg, vi har husen vid Rensjön under oss, så en bit uppåt har vi kommit.

Uppe på toppen?

Vi klarade vandringen hemåt, men var rejält svettiga, så vi bestämde att äta vår delikata lunch hemma efter den välförtjänta duschen. Och som bekant är ju hungern den bästa kryddan. Kall korv med dito pulvermos smakade delikat!

Eftermiddagen använde vi till välförtjänt vila. Nu är vi på nytt redo för middag, det vankas röding som är fiskad på egna vatten i närheten av Skalstugan.

Är detta måhända ett stilleben av vår tids mest kända konstnärer, eller är det en av vetenskapens mest innovativa uppfinningar. Ja därom tvista de lärde. Eller som den bonnförnuftige så insiktsfullt replikerar, två uttöjda säkerhetsnålar och en metallbit. Sanningen ligger nära, säkerhetsnålarna användes för att pilla bort delar av en kontakt i laddningsporten till en gammal iphone.

Dagens lunchpaket är färdiga, det blir mackor, eftersom den serverade omeletten inte såg så aptitlig ut. Nu  är vi redo för turen till Norge i karolinernas fotspår.

Nu är vi på gång, en svalkande klunk friskt vatten sitter fint i värmen.

Nu närmar vi oss Norge och lämnar Schengen bakom oss.

Undrar hur långt in i Norge vi tar oss denna gång, det är fortsatt varmt, men vi kämpar på. Fantaska vyer ger oss styrka.

Nu måste vi välja, Sul eller Trondheim. Viss avståndsskillnad noterar vi så Trondheim går nog bort.

Härliga vyer, total tystnad. 

Tur att det finns vägvisning så vi inte går vilse.

Dags för elvafika, en välförtjänt vilostund.

 Ibland är det kul nedbpanoramavyer.

Någon slags minnesmärke från 1835. Förmodligen någon galen kung med storhetsvansinne som tog livet av ett antal godtrogna stackare. Galningar fanns det gott om även förr i tiden.

Nu är vi på väg hemåt.

Skogens konung tittar ner på oss från sin plats i Jaktvillan.

Ny dag och en liten utflykt till Tännforsen. Detta mäktiga vattenfall har vi bara tidigare sett i vinterskrud, men pampigt är det också på sommaren.

Det dånar pampigt om allt vatten som oavbrutet forsar fram.

Ett lite lugnare parti innan det stora fallet.

Nu har vi dragit till en lugnare sjö. Skalsvattnets kristallklara ljumma vatten passar utmärkt för en lätt liten roddtur.

Här lär det visst vara gott om öring och röding.

Så idylliskt!

Framåt kvällen efter middagen drog vi vidare mot Trondheim.

Massor av får betar ogenerat längs vägen.

Trondheimsfjorden går djupt in i landet. 

Nu blrjar vi närma oss vårt nattlogi, Nidaros Pilgrimsgård som ligger centralt i Trondheim vid Nidälvens strand och granne med Nidarosdomen och ärkebiskopens pörte. De religiösa visste tidigt hur man skulle sno av folket dess tillgångar för att därefter leva i lyx och överflöd på annans bekostnad. Men pampigt är det!

Vackra byggnader direkt vid älvkanten, 

En riktig idyll, som naturligtvis blir ännu vackrare i detta fantastiska sommarväder. 32 grader vid tiotiden på kvällen, det blir nog en svettig natt.

Riktigt pampig bro.

Hör vadar man tydligen näck precis bredvid ett av stadens vattenhål. Eller är gubben död, nix, han rör på sig.

Nu lämnar vi pilgrimsgården. Ett spartanskt, lätt bedagat ställe som skulle behöva en rejäl och ppussning som vissa norrmän säger. Men läget gillade vi verkligen!

Självklart tittade vi till nationalklenoden,  en 140 kr i inträde tyckte vi var magstarkt.

Den här byggnaden borde ha gjort den vilken uttråkad härskare som helst lite avundsjuk.

Nu har vi sett vad man kan åstadkomma med andras pengar så nu drar vi vidsre.

Det blev enliten avstickare in till den gamla ärkebiskopsgården också. 

Nu har vi lämnat Trondheim för färd mot Röros. Vi tar lite udda småvägar, och vi fortsätter att hänföras av det undersköna landskapet.

Lunchpaus vid en liten badplats där hela bygdens barn samlats för dagens dopp. Vi avstod från blötläggning och åt istället en lätt lunch i skuggan.

Vackert och spegelblankt vatten.

Nu kör vi upp i höjden igen mot Röros. Snöklädda bergstoppar, små vattenhål och mjuka myrar.

Här når vi dagens högsta punkt. Den här vackra vägsträckan överträffar med råge vår svenska Vildmarksväg.

Dagens höjdpunkt, eller åtminstone dagens högsta punkt.

Nu har vi kommit fram till den lilla trästaden Röros, som numera är ett av Norges världsarv, och vårt hotellrum på Verdshuset i Röros, vi ska bo i Ångrummet, som är ett av de omgjorda rummen i den gamla nedlgda textilfabriken.

Resumé över stadens vackra byggnader.

Och när vi ändå håller på, en sammanställning av vår middag i hotellets restaurang. Mycket välsmakande, men enligt norsk tradition rejält prissatt, även för oss rätt härdade uteätare. Tur att norska kronan numera är rätt svag, det lindrar chocken något.

Trots att eller kanske beroende på gårdagens myckna ätande så är vi hungriga när frukosten vankas. Det kanske inte var en av de bästa frukostar vi ätit, men det fanns tillräckligt för att vi skulle kunna fylla våra talkrikar med sådant vi gillar.

Sen gick vi en sväng i staden för att se allt vad som bjuds. Vi började faktiskt med kyrkan, måhända för att den låg nära vårt hotell, men den var låst, så vi strosade vi runt. På en oansenlig lapp utanför kungjordes att samtliga dagar utom söndagar, spelades det ett antal mer eller mindre kända verk för orgel av en tydligen mycket berömd organist, Stephan Hicks. Vi bestämde att den konserten passar oss utmärkt, så strax för 18.00 gick vi upp till kyrkan för att avnjuta dess inredning och orgelkonserten.

Vi hittade i en av byggnaderna på hotellområdet en keramiker som gjorde en hel del som vi tyckte om. Några små skålar som vi ska ha på vallen fick slinka med.

En, måhända orginell, gravsten som lockar till vissa associationer och förlägna skratt.

Det bröts kopparmalm i mängd i denna lilla stad under tidigare århundraden. Massor sv påminnelser om detta runt i staden.

Ännu en panorering.

En gammal gård som stått emot den nya tidens renovering och upprustning.

Elvakaffe enligt norsk standard.

Sen gick vi hem för lite middagspaus, därefter ut på byn för kombinerad lunch/middag. Det kom en rejäl åskskur, men vi blev inte blöta, Kristina var förutseende och plockade regnkläder och paraply. Sen blev det lunch, öl och pizza!

Ganska rejäla tingestar, lite av ameriksnsk typ.

Får vi i oss dessa giganter så blir det definitivt ingen middag.

Vi kom hem från lunchen, stapplade upp för trapporna med rejäl paltkoma. Men nu är vi redo för kultur i kyrkan. Även denna byggnad i den i övrigt karga lilla byn visar upp guld, glitter, och annat överflöd.

Nu är vi redo för musik.

Fantastiska toner från orgeln gjorde oss hänförda. De gamla verken är som alltid njutbara, men de modernare verken var fantastiska. Och vilken avslutning på konserten, kändes som taket skulle lyfta.

Kyrkan har tydligen två orglar.

Predikstolen, eller är det som Nisse gissade domarbåset i Wimbledon?

Innan nattning behövde vi något läskande.

Sen blev det lördag och tid för hemresa. Vi vaknade till en mulen morgon, nästan lite kylig. Efter packning och frukost startade vi återförden mot Sverige, himlen mörknade och vips kom regnet. Kan det vara möjligt?

Regnskuren avtog ganska snart och när vi passerat gränsen till Sverige och närmade oss Funäsdalen mötte vi ett gäng renar som ogenerat annekterat såväl trädgårdar som den tätt trafikerade vägen. Men det är naturligtvis helt ok, de tillhör visst det fria folket i norr som gör som de vill, utnyttjar annans mark för egna syften och får statliga bidrag för renar som körts över på allmän väg. Märkligt!

Ingen rädder för trafiken här.

Äntligen, dags för elvafika i Funäsdalen hos Nya Jonssons konditori, ett välbesökt ställe med gott fikabröd.

Här serveras vi en sockerbulle i kolossalformat.

Färden fortsatte, och i Ljusdal tog vi lunchpaus. Gamla biografen Röda Kvarn har gjorts om till restaurang och kulturhus. Ett nostalgiskt minne för Kristina.

En vacker lokal som nu inretts med massor av gamla bord, stolar och fåtöljer. Jättefint utsmyckat tak och en pampig scen.

Sen gjorde vi ett snabbstopp vid Riohuset, där Ellströmsfamiljen huserade.

Bokhandeln, där morfar Sture arbetade, och fann din älskade Gunnel.

Sen hade vi inte många mil kvar innan vi nådde Överbovallen, där vi övernattar innan sista etappen mot Köpmanholm startar imorgon.

Här blommar det fortfarande intensivt och vackert.

Hallon i mängd, mogna och goda.

Massa små blommor från frön som Kristina satte i våras.

Vi klippte gräset och rensade i den varma julikvällen. Till slut tillät vi oss lite vila i skuggan.

Det blev en mycket enkel middag, tunnbrödsrulle med ost- och baconkorv.

Innan middagen dukades drinkbordet upp.

Ny dag - nytt ätande. Som vanligt börjar vi med frukosten, som denna soliga, varma dag av juts under parasollet utomhus.

Fjällfilen utökad med hallon, alldeles nyplockade från egna buskar. Gott!

Dags att skörda, hallon- och svartvinbärsbuskarna fulla av goda mogna bär.

Plockningschefen!

Lite finlir med grästrimmern.

Det här blir fin svartvinbärsgele, eller kanske vitaminrik saft.

Växtkraften här uppe är fantastisk.

Idag har vi fått besök av en imponerande varelse. Undrar om den är livsfarlig?

Vår flitige granne Bengt var lite trött idag, värmen tar även på denne gigant som jobbar med husen från morgon till kväll. Ett elvakaffe kanske piggar upp.

Hemma igen efter en fin resa i hörligt sommarväder. Nu tar vi oss an underhållsarbetet på hemmaplan.