77:an!

Så är det dags att fira hushållets förste sjuttiosjuåring. En liten tid efter den riktiga bemärkelsedagen, men storhelger och resor har begränsat möjligheten till att hitta ett tillfälle då de närmaste är tillgängliga. Men idag händer det, och solen skiner och snön ligger vit, vad kan man mer begära på en högtidsdag.

Det blir lite handplocksmat innan tårtan.

Ett glas sval champagne ska väl också slinka ner, och för de unga och bilkörande finns naturligtvis alternativ.

 

Nu anländer gästerna. Ny för året är lilla Freja, som kommer inburad.

Golfproffsen lägger kanske upp taktiken inför vårens bataljer.

Här skådar vi de äldsta och den yngsta. Så i genomsnitt blir de ett lagom gammalt gäng.

Tänk att de yngsta nu längre inte är små, och Måns har redan passerat de första åren efter 50, märkligt!

Gruppfoto!

Samspråk innan kaffetåren i den grönrandiga salongen.

Här mäts krafterna.

Kaffekalaset kan börja. Tårtdekorationerna detta år svarar Meisan, Sigge och Matilda för. Fantasin har fått fritt spelrum som synes.

Hugg in!

Vi är alltid så förvånade över hur rymligt vårt lilla hus är.

Tårtan verkar slinka ner.

Kramkalas!

…..på flera ställen, mysigt!

Nu är magarna fyllda med onyttigheter, då vankas det visst presentöppning.

Blandaren, kul, det var länge sedan!

Oh, en korkskruv, perfekt!

Och handskar, lysande! Nu gäller det att hålla i båda handvärmarna och inte slarva bort den ena.

Aha, ska det bli spel? Efter alla förluster på Öland så är det säkert befogat att träna lite extra. Och vem vet, kanske träningen någon gång kan leda till seger över proffsen.

Sen blev det tidig kväll och dags för avfärd. Meisan ska ju upp väldigt tidigt imorgon för resa till Köpenhamn och praktikjobb i en månad. Som vanligt är det så härligt att ha nästan hela bunten samlad. Nu återstår rensning efter dagens kalas. Det har vi stor erfarenhet av och utför med fart och fläkt!

Men först en återblick från förr. På den tiden hade vi svårt att få ihop 100 år även om vi räknade med uppnådd ålder för oss alla fyra. Kanske det hade lyckats om vi också inkluderat Stig. Nuförtiden klarar jag nästan denna bedrift själv. 

Även de små blir större. Det här måste vara någon gång under åttiotalet. Vi påminner lite om en amerikansk fanatisk frikyrkofamilj, så det kan bli! Bylsiga koftor verkar vara årets plagg.

Även en sliten 77-åring har varit yngre. För tjugo år sedan hade vi alla framtiden framför oss, nu har åtminstone den äldste det mesta i backspegeln. Men vad gör det, det går alldeles utmärkt att leva NU!