onsdag 30 november 2022

Anselm Kiefer - nu är vi här!

Anselm, vi är här nu! Denna soliga dag den sista november åkte vi till Artipelag tillsammans med Eva-Lisa. Här väntar vi på Stig och IA för lunch innan vi tar oss an utställningen.

En titt i museibutiken hann vi med. Sköna och vackra stolar, men ack så dyra, 6850 kronor per stol!

Nu sitter vi till bords och väntar på dagens lunch. Det fanns inget val så det blir slottsstek.
Nu är vi på G!

Den gode Anselm har förkärlek för grått och stort. Inget direkt för våra väggar.

Vad symboliserar detta? Men imponerande är det och vilken bakgrund!

Konstkritikerna diskuterar verken.

Häftig!

Uppfattas nog bäst på lite avstånd.

Även naturen är praktfull.

Kan det vara samtal om ett konstverk?
Dramatiskt!

Solrosor?

Två intellektuella virtuoser.

Eva-Lisa smälter in i konstverket.
Konklusionen - allt går åt helvete!

Men det verkar trots allt finnas lite hopp om framtiden. 

 

söndag 27 november 2022

Adventsfika i Ensta

Första advent och regnet strilar så fint över vattnet.

Det blir adventsfika hos Linusgänget. 

Här är det mätning. Ser ut som Meisan går segrande ur kampen, mellan Sigge och Matilda är det nästan oavgjort.

Inte sju sorter, men nästan. Här är allt hembakt - av gamlingarna på Köpmanholm!

Glöggbordet är uppdukat.

De fyra småttingarna börjar bli riktigt vuxna. 

Alkoholfritt för bilförare och ungdomar, starkvinsglögg till de vuxna.

Här kommer årets adventskalender.

Den ser ut att vara grön i år.

Adventsfikat slinker ner.

Herrn själv.

Hemma igen hos det upplysta folket. Som vanligt trevligt med en utflykt till alla härliga barn och barnbarn.

 

lördag 26 november 2022

Första advent - igen!

Den här veckan har bilen gått i skytteltrafik till den stora staden. I måndags för middag hos Håkansson, sen på onsdag lunch med herr Bliden, och imorgon blir det första adventskaffe i Täby.
Hemma bakas det inför helgerna. Lussebullarnas deg på jäsning.

Små läckra snurror.

Fortfarande blommar några enstaka rosor.

Fru Nordqvist har satt upp julbelysningen på altanen.

Mera bak, kolakakor.
Sen blev det silverputs, elegant uppläggning efter avslutat värv.

Till middag havets Wallenbergare på torsk, lax och räkor. Mums!

Nu plockas adventsstakarna fram.

Ett tveksamt bakexperiment. Den här degen verkar mysko, hård och kladdig. Kan väl knappast orka jäsa.

Adventspyntet framme och samtliga ljus lyser!

Kontraster - vindruvor och adventsstake.

Tänt var det här.
 
Framåt kvällen tänds ljusen i husen runtomkring. Kasholmen vinner säkert även i år julljustävlingen på Yxlan.

Fint med lite varmt ljus i novembermörkret.

Riktigt stämningsfullt!

Nu fattas bara lite ljus hos Wallentino. Vi får väl se om Thom fixar belysning även i år. Sen är det bara att vänta på tomten och snön!

tisdag 22 november 2022

Julförberedelser och stadstripp

Allt går runt. Nu är det ett år sedan det senaste pepparkaksbaket, men receptet är fortfarande aktuellt. Nu gäller det att blanda rätt.

Ser bekant ut, borde bli som vi är vana.

Tre rullar på kylning. Det borde bli runt 150 kakor.

Dags för gräddning.

Ute har den första snön för säsongen kommit. Lätta små flingor, kanske dags att avsluta badsäsongen.

Framåt kvällen kom det mer. Imorgon ska vi först få bilen vintersulad, sen ska det bära av till den stora staden, där det som vanligt när de första flingorna faller är fullständig kaos. 

Ny morgon - nya fångster. En rejäl gynnare har klämt nosen så blodvite uppstod. Vi har ju sagt åt dem att hålla sig borta från vårt hus, men vår uppmaning verkar inte hjälpa.

Nu drar vi mot den stora staden med rejäla vinterdäck, självklart fulldubbade, och fyrhjulsdriften inkopplad. Trafiken är lugn och snöplogarna verkar man inte använda i denna landsända, konstigt.

Framme, utsikt från vårt rum på 10:e våningen. Så här ser det ut när det är snökaos, intressant!

Men vi måste erkänna att lite snö har det faktiskt fallit. Bilarna har dessutom fått hjälp av en ensam snöplog att sättas fast i drivorna. Trottoarerna är knappt gåbara och det faller stora snökokor från taken. Som tur så är de rätt mjuka, inga hårda isflak.

 I klarade av de 750 metrarna till familjen Håkanssons residens utan missöden. Här vankas både vänligt mottagande, goda drycker och smaskiga tilltugg. Här stannar vi!

Oj, det ser ut att bli ännu en 70-årsuppvaktning. Tackar, tackar!

En läskande spanjor från Katalonien är inte fel.

Gatan ligger tyst, tom och snöklädd.

Dags för middag.

Det blev en smarrig jordärtskockssoppa till förrätt.

Framåt natten var det lägesförflyttning till salongen för kaffe. Sen stapplade vi hemåt genom ett folktomt Vasastan. Vi gick mitt i gatan för att slippa riskera att få snöras i huvudet.

Ny morgon och vi vaknar och tittar ner på folket som halkar fram till sina arbeten. Det är ett privilegium att slippa detta ok.

Några daganteckningar innan avfärd mot hemmet, men under vägen ska vi göra avstickare till skomakaren i Djursholm och knivsliparen i Täby.

Vintervackert men blött.

Det blev elvakaffe på café Hörnan.

Lite energitillskott.