Fortsatt lågvatten

 

Ny router

Nu är det nya meshsystemet installerat. Det gick utan missöden, visserligen med lite proffshjälp av Linus. Nu har vi den hastighet vi betalar för! Och nu är det dags att byte fiberoperatör, vi har gynnat Tele 2 onödigt länge!

 

Kall morgon

Det var länge sedan vi vaknade till nästan  minus 9 på termometern, burr!

Sundet börjar bli tillfruset, men fartygs- och färjetrafik trasar sönder istäcket.

Stilla och frostigt.

Det blir nog inget morgondopp idag heller.

Nu är det bevisat!

Nu är det bevisat, merparten av befolkningen är glada och nöjda, och gladast är vi pensios.
Så det är bara att njuta av livet, fortsätta att skratta och leva i nuet!

Det säkraste sättet att kunna njuta av livet, verkar vara att inte vara sjuk, tjäna bra med pengar, vara gift och inte ha några barn i åldern 0-24 år.
Så det är väl bara att tacka och buga!

Is?

Under måndagseftermiddagen börjar det frysa till. En tunn ishinna börjar lägga sig i Furusundet.

Kylan håller i sig, och på tisdagsmorgonen är stora delar av sundet täckt av is.

Färjan trasar sönder isflaken till sörja.

Det ser ut att bli en vacker tur ut till öarna idag.

Lågvattnet består.

Kanske det blir en isvinter i år.

Badbart fortfarande?

Lågvatten

Idag känns det nästan som rekord i lågvatten.

Konstig vinter, vi har haft minusgrader i minst två veckor, fortfarande inte en tillstymmelse till is i sundet.

Jannes yttre stenkista ser nästan ut att sväva fritt.

Snart februari

Vår fågelmatning är attraktiv. Domherrar på besök bland, blåmesar, talgoxar, skator, kråkor, änder och ekorrar.

 

Denna delikatess är ny på vår meny, golonka heter den i Polen och schweinehaxe i Tyskland. Här kallar vi läckerheten fläsklägg med surkål, stekt vitkål och senapssås.

Så här stekte vi vitkål, även det en ny erfarenhet. Kul att prova på något nytt, men kanske inte så spektakulärt, som 73- och 78-åring.

Färdigpreparerad och redo för tre timmar i ugnen.

Löjromförrådet är påfyllt efter julhelgens frosseri.

Bor man i Norrtälje kommun måste man baka Rimbobullar!

Resultatet!

Några smärre korrigeringar av våglinjen för sängarna. 

Efter skruvande hit och dit samt hårt arbete med vattenpasset är nu sängen något sånär i våg.

Redo att ta emot de första sjusovarna.

Till slut en historisk bild. I slutet av 2007 hade vi ganska högt vatten, så för att avslöja en eventuell felaktig undran om vem som går på vatten, kan vi informera att det INTE är Jesus.

Flytta hit eller dit?

För drygt 25 år sedan hade vi vidlyftiga planer att göra något annat innan pension. Den här gården, Hästbäcks gård i Bergslagen, en stor gammal bergsmansgård från 1700-talet var vi nära att köpa. Och vad skulle vi göra där? I det nyvaknade digitala samhället tänkte vi sätta upp en ställe där okunniga självsäkra direktörer skulle få lite insikt i den nya tekniken utan att behöva blotta sina okunskaper för gläfsande undersåtar. Men först skulle stället renoveras, eftersom byggnaderna var K- märkta fanns det utmärkta möjligheter att få diverse bidrag, och som kronan på verket skulle vi anordna byggnadsvårdsläger där mer eller mindre kompetenta entusiaster skulle få förmånen stt jobba gratis. Det lät som en genial affärsidé, men vid närmare eftertanke hade vi nog tvingats jobba massor av år efter pensionsdagen, och det var väl inte vad vi hade tänkt oss. Men kul var det så länge ideerna flödade.

Vacker var ändå den gamla gården.

 

Men när vi hoppat ner från de svävande molnen återvände vi till Köpmanholm.

Och där trivs fortfarande mycket bra, och inte tvingas vi jobba heller, annat än när vi själva vill. Och det händer fortfarande titt som tätt. Men numera är det helt frivilligt och nästan ideellt!

Men några andra drömmar hade vi fortfarande. Det här höll på att bli vårt spanska pörte år 2000. Men någon tyckte huset såg ut som en stor vattenreservoar, och så här i backspegeln kanske liknelsen inte var helt galen.

Istället hittade vi Grande Ruina, som efter vårt tillträde blev Finca Serena. Vår fantastiska spanska boning under 17 år. Här fick njuta av ett antal härliga år vid foten av det 2100 meter höga berget Maroma. Om somrarna i Sverige var regniga och blöta, hade vi alltid denna oas att återvända till. En fantastisk plats som vi förädlade till, enligt vårt tycke, fulländning. Men allt har sin tid och att sköta allt detta på distans blev ibland lite för mycket, så…

….2018 kändes det rätt att låta egendomen gå vidare till ett par nya entusiaster. Paret Annick och Richard Swainston tog över Finca Serena.

Nu är vi åter i nutid och njuter av den nästan första härliga soliga vinterdagen detta år. Naturligtvis blev det en morgonrunda i mjuk gnistrande vit snö, mer behövs inte!

Fortfarande isfritt, men bitande frisk vind.

Nu är det riktig vinter här på Köpmanholm, Riddarfjärden går som vinterbåt!

Åter till vardagen

Nu blir det sängbyte i gästhuset, dessa 80 cm madrasser får flytta upp till Hälsingland, och här blir det lite breddat, 2*90 blir det nya.

 

Förvaring i ”barnrummet” innan transport mot norr framåt våren.

Då ska en lite bredare sängram köpt på Blocket monteras. Den ser gigantisk ut i rummet. Nu gäller det att tänka om.

Ett annat alternativ, men även denna lösning har sina brister. Det är nog den svarta sängramen som är problemet. Vi får hitta på en annan lösning. Men den får nog vänta ett par dagar.

Nu ska äggvitorna från gravningen av gulorna tas om hand. Det fåt bli maränger. Det klassiska marängprovet klaras utan missöden.

Ner i spritspåsen och ett provskott.

Det här går ju finfint. Ett par timmar i ugnen, sen är det klart att smacka ihop en läcker marängswiss.

Resultatet!

Åter till gäststugan. Nu är bokhyllan flyttad, vi börjar närma oss en ny möblering.

….och den volyminösa järnsängen nedmonterad. Snart är vi redo för en ny lösning. Hoppas den bli till vår belåtenhet.

…ett ytterligare steg framåt. Ser bra ut.