Skärgård: augusti 2024

Nu sitter vi på Arlanda redo för resa till Kiruna och Lofoten under den kommande veckan.

Framme i Kiruna och på väg mot Norge över fjället. Fantastiska vyer, och mot alla väderprognoser, lite solsken.

Första anhalten blir Björkliden, där vi stoppar för eftermiddagsfika och sen lättlunch.

Muffins för vissa, och annat industritillverkat för övriga.

Sen drar vi in i Norge och då möts vi av regnet.

Resan går vidare genom ett vidunderligt vackert landskap. Kvällens mål är Lødingen.

Molnen ligger täta och de första regndropparna slår mot bilrutan.

Nu är vi snart framme i Lødingen.

Här ska vi bo på Lödingen Brygge, ett litet hotell som ligger direkt vid vattnet.

Det har klarnat upp lite. och med god vilja kan vi väl säga att solen skiner.

En liten, men dock, kvällspromenad innan middagen. Vi var överens om att det var rätt ruggigt, trots 12 friska plusgrader.

Utsikt från vårt rum. Vi fick inte parkera på kajen, det ska visst vara något slags bilarrangemang imorgon. En knallgrön gammal amerikanare har redan parkerat. Vädret verkar väl inte gynna biltittarna, regn och blåst. Vårt rum ligger direkt ovanpå den lokala restaurangen, och vi får visst njuta av sjuttiotalsdiscon som spelas okontrollerat och oavbrutet. Bastonerna är rätt entoniga kan vi konstatera. Men nu är vi på resa så att hetsa upp sig är inte aktuellt.

Ny morgon, samma väder. Något annat hade vi inte förutsett efter att ha läst väderrapporter från både YR och SMHI.

Vi tar oss an frukosten. Mycket aptitligt uppdukad med variation för alla smakinriktningar, ser gott ut.

Gustafssons har tydligen sovit lite längre än vad de brukar, så vi sammanstrålar till frukosten.

Ännu en tapper bilutställare på plats. Synd att smutsa ner skönheterna i detta ruskväder.

Vi drar vidare. Dagens mål är Henningsvaer.

Nu börjar tunnelåkandet. Vi förstår att man gräver tunnlar, annars hade vägen slingrat sig upp och ner längs de branta bergssidorna. Nu kör vi rätt igenom bergen istället. Och än så länge är tunnlarna både upplysta och rätt rymliga.

Vackert är det, även i dimma och regn.

Vi ser ljuset!

Inget fel på vyerna.

Höga berg och djupa dalar.

Små samhällen ligger längs med fjordarnas stränder. Riktiga idyller.

Det blir lite enahanda bildval.

Elvakaffe ska vi ha. Ett ståfika på stranden i lätt regn.

Sen blev det pensiosgympa under ledning av kapten Gustafsson, Knäböjning lär vara bra för balansen, och peristaltiken.

Det är visst ebb just nu, så stranden är enorm, men längtan till bad har vi inte. Vi får nog med vatten från ovan.

Fantastiska små vattenfall direkt ur berget.

Är detta månntro en typisk norsk fiskebåt, eller är det något annat mer exotiskt flytetyg?

Nu närmar vi oss dagens slutmål Henningsvaer, men först en liten avstickare till Svolvaer.

Nu är vi i Svolvaer. Byn besökte vi inte under vårt förra besök år 2015, men turismen breder ut sig, nya hotell och mycket folk.

Regnet och blåsten följer oss denna gång, men det får man räkna med i dessa trakter.

Det är vackert även när solen skyms av regn och moln. Det ser ut som om livet runt sjöfarten fortfarande är aktivt, men förmodligen försörjer sig de flesta på turism, så båtarna används säkert mest som utflyktsskepp. Vi har inte sett någon fisk landas ännu.

Här bor man riktigt sjönära.

Färden fortsätter längs bergskanter och utmed vattnet.

Nu är vi på väg in i Henningsvaer där vi ska bo under de kommande tre dygnen.

Sen lunch på restaurang Bryggekrogen. Färska räkor, mycket goda, serveras och avnjuts med tandvattnet rinnande.

Lunchkonversation.

I det vita huset till vänster i bild ska vi bo. Vårt rum ligger längst till höger en trappa upp. Vi fick tyvärr inte det rum vi beställde, under de kraftiga regn som drog fram det senaste dygnet regnade det in i rummet så hotellet fick stänga rummet och flytta oss.

Är det inte en lite lätt uppklarning som kan skymtas. I det här klimatet gäller det att ta tillvara på solglimtarna, när nästa tillfälle dyker upp vet man aldrig.

En liten eftermiddagspromenad vågar vi oss på.

Här ligger flytetygen på rad. det ser ut som aktiva fiskefartyg, men än så länge har vi inte sett någon komma eller gå, men kanske vädret med blåst och regn har satt stopp för färd på öppna vatten,

Vi tar en liten promenad på byn, bland annat för att leta matställe för kvällen.

Häftiga stenblock ger lite lä från vinden från havet.

Rätt blandat skick på husen, vissa är perfekt renoverade och andra fortfarande i behov av lite omvårdnad. Här har i alla fall ett ställe som är mycket väl omhändertaget.

Lite eftermiddagsvila på hotellrummet unnade vi oss. Ersättningsrummet vi fick kanske inte direkt svarade mot våra önskningar, litet, inga garderober och allmänt trångt, men vad gör det, värre elände har mänskligheten genomlidit har vi hört.

Blå himmel, vad händer?

Middag blev det på Klaetrekafeet, ett ställe där världens alla mer eller mindre erfarna bergklättrare samlas för middag och allmänt ljug om dagens strapatser. Vi nöjde oss med hamburgare, lite öl och för Matz en odefinierad fiskrätt.

Vi avslutar kvällen i biblioteket på hotellet.

En måhända tänkande herr Gustafsson, eller kanske bara lite kvällstrött.

Perfekt bryggläge.

Ett gruppfoto måste vi försöka oss på.

Finns det hopp om solsken, eller är det bara en tom förhoppning.

Vi beger oss på utflykt lite sydväst mot Gimsöya.

Fåren går helt lösa längs vägarna, inga stängsel. Men fårskocken verkar hålla sig i diket eller vid vägkanten.

En modern obemannad butik hittar vi. Undrar hur man tar sig in.

Dags för en panoramabild.

Omgärdade av höga branta berg ligger små byar med ibland riktigt vackra hus. Marken verkar mycket bördig, och vi passerar små jordbruk längs vägarna vart än vi åker.

Nu är vi redo för en lättare vandring upp längs sluttningarna. Det är rätt blött så vi får se hur länge vi lyckas gå torrskodda.

En tapper vandrare rustad för strapatser.

Det går uppför, stigen blir oländig och framför allt mycket blöt.

Matz klev ur sin sko och fick därmed en helt vattenindränkt fot. Inte så skönt.

Det verkar vara jätteblött vart än vi går. Vi ger nog upp snart och vänder för fikapaus.

Nu bär det av neråt igen.

Vilken strand, kritvit sand, rogivande vågskalp och en rad islandshästar med ryttare, härligt!

Även i denna miljö passar panoramabilden bra.

Ner till vattnet för att kolla badtemperaturen. Känns svalt, så det blir nog inget bad idag.

En liten småbåtshamn vid vårt fikaställe.

Vi rastar vid havet och plockar fram de medhavda godsakerna.

Havet ligger spegelblankt och det är helt vindstilla. Vackert!

Mäktiga spetsiga bergstoppar längs vägen.

Och ännu ett gäng får som betar obekymrat i vägkanten.

Det får väl bli lite kultur också, vi besöker det lokala museet som heter något i stil med Kaviarhouse. I museishopen säljs diverse prylar, Gunbritt provar en stickad huvudbonad, den ser varm och skön ut, men det blir ingen affär.

Vi vandrar runt i konstutställningen, men vi kanske inte är rätt målgrupp, alternativt inte så lättflörtade, för vi hittar inte något som får oss att jubla. Hoppas någon annan kan få en euforisk konstupplevelse.

Den här tillhör de bättre.

Även schackspelet går an.

Två betraktande damer.

Den här vyn tyckte vi nog bäst om.

...eller kanske denna.

Vi har nog fått vår dos av kultur denna gång.

Ut i blåsten.

Sol! Kan det vara sant, eller är det en hägring?

Allting blir ännu vackrare i solsken.

Dags för medhavd kvällsdrink.

Nu blir det middag på Fiskekrogen.

Nu ska vi äta rökt val till förrätt. Det är en vikval som i Norge kallas vågval, men oberoende av namn så smakade den utsökt.

En nymodighet, eller ett fossil?

Ny morgon och dags för frukost i Henningsvaer. Det ser gott och varierat ut.

Vilken morgon, sol och vind!

Utsikt från vårt rum.

Vi drar mot Brenna, och då möttes vi av regn och blåst igen. Så nu är ordningen återställd.

Vägen går nedåt.

Framme vid havet.

Vi rustar oss för oväder. Det blåser rejält! Och regnar! Väder för vikingar, vi får se hur långt vi kommer.

Rätt välutrustad, men tyvärr glider regnbyxorna ner så det blir till att hålla dem uppe med handkraft.

Kanske inte världens mest behagliga vandringsväder, men det lär vara danande.

FAN, vad det blåser! Det går knappt att stå upprätt. Vi vänder och tar vårt medhavda fika i bilen.

Mot Henningsvaer igen. Härlig strand, och säkert badbart vatten när vädret är lite mer tillgängligt.

Men det är rätt mäktigt med stora vågor som slår mot stenarna.

Tillbaka i byn går vi en liten promenad och slinker in på ett kafe för lätt lunch. Det blir en macka med kallrökt lax och en öl,riktigt gott!

Efter eftermiddagsvila samlas vi för ett glas innan middagen i vår numera intagna drinkhörna.

Hälleflundra till Kristina och Matz.

Vi gjorde det enkelt för oss, vi tog det närmaste matstället igen, restaurangen nära vårt hotell. Det blev räkor för två och hälleflundra för övriga.

Det gamla strävsamma paret Gustafsson i viloläge.

Nu har våra tre dygn i Henningsvaer löpt ut och vi drar vidare mot sydväst på Lofoten och ner mot den yttersta spetsen till Å, där vi ska bo i en fiskestuga, kallas visst rorbue, i Moskenes. Det regnar inte, men det hänger i luften.

Dramatiska klippformationer stupar direkt ner i havet.

Här gör vi en liten avstickare till en liten by som vi når genom en lång tunnel. Tanken var att vi skulle ta en lätt vandring längs den gamla skolvägen som löper runt ön, men det blåste småspik så vi avstod från denna promenad. Vi fick nöja oss med att titta på de dramatiska bergstopparna och det dånande havet.

Här är det inte direkt tättbebyggt.

Men en fantastisk badstrand finns det. Undrar om vattnet är behagligt badbart någon gång under året.

In och ut ur vikarna längs vattnet. Resan blir både dramatisk och lång när man snirklar fram.

Det här är inte snö, utan vatten som forsar ner längs bergssidorna.

Här och var möts vi av vackra brusande vattenfall.

Nu närmar vi oss dagens mål, Moskenes.

Här ska vi bo.

Utsikt från vårt vardagsrum.

Ett riktigt fint hus, Rymligt och fint inrett.

Perfekt solterass.

Vi håller oss nog inomhus och läskar oss med lite vin.

Gubbarna har kökstjänst.

Först blir det en blandad tallrik från havet med kallrökt lax och dito hälleflundra, färska räkor och till slut ett par skivor rökt vikval. Riktigt gott om kockarna tillåts ha en åsikt.

Framdukat.

Sen blev det en smörstekt sej med sås på mousserande vin och grädde.

Redo att avnjutas!

Efter den delikata middagen började några att göra diverse gymnastiska övningar. Det lär vara bra för peristaltiken mm. Någon måste ju säkerställa att övningarna dokumenterades.

Knäböjning enligt Matz.

Höger fotlyft enligt Kristina.

Sen blev det kväll och mörkret lade sig. Vacker vy över de små fiskebodarna längs vattnet.

Även hos oss lyser det hemtrevligt.

Längre bort skymtar vi byn Moskenes med det moderna hotellet the Hide.

Tiden går och vi vaknar upp till en ny dag. Självhushållande som vi är i denna bostad får vi ordna vår egen frukost.

Vår altan, en dröm för soldyrkare.

Stilstudie av en av alla skränande måsfåglar som häckar utanför husknuten.

Trots regnet bestämmer vi oss för en liten vandringstur runt den lilla insjön i Moskenes. Behaglig promenadväg.

Ska vi välja den längre eller kortare vägen, det blev den runt sjön Sörvågvatnet.

Längs bergssidorna brusar de många vattenfallen.

En liten bro över ett av fallen där tar vi en liten vilopaus.

Herr Gustafsson poserar.

Elvafikat lockar, åtminstone Kristina och mig, Matz och Gunbritt tar kaffe och en liten mackbit, vi njuter av bake-offbröd från den lilla butiken i byn. Som synes är vi väl rustade för dagens väder.

Åter i huset och dags för lunch.

Framåt eftermiddagen drar vi på fiskjakt. Vi hittar en fiskare som precis landat sin fångst där hittar vi massor av fina torskar, pinfärska.

Här rensas fångsten.

Det kanske inte är så pittoreskt med industrifiske men fångsten verkar vara god idag.

Vi känner oss osäkra på vad dessa rara fiskar heter, och inte förstår vi heller vad vi får för svar när vi frågar. Hur som helst, vi köper en fin filead torsk på ca 2,5 kg för 200 kronor, det blir bara runt 70 kronor per kilo för dagsfärsk torskfilé, det är vi inte vana med hemifrån. Nu för tiden får man betala minst 450 kronor per kilo för motsvarande fisk. Men förmodligen åkte våra 200 kronor rakt ner i fickan på rensaren.

Hemma igen och innan middagen tar vi lite småtugg och något stärkande att dricka.

Sen blir det middag, det ser ut att bli repris av gårdagens förrätt, men det lider vi inte av, den är fortfarande delikat.

De rejäla torskbitarna har fått en snabb gravning med lite salt och farinsocker och är nu redo för pannan. Stekes lätt och öses med smör. Det vattnas i munnen!

Varmrätten redo att serveras. Lättgravad torskfile, smörstekt med pepparrot och halstrade räkor. Inget att klaga på!

Även denna dag avslutades middagen med ett lättare gymnastikprogram.

Kristina är ledare för gympasset.

..och Matz kämpar tappert.

De gymnastiska övningarna tog hårt på som synes.

Sen smög sig mörkret återigen på och ljusen tänds i de små husen.

Ny morgon och hör och häpna, SOL!

Visst är det härligare när solen skiner, allt blir så vackert, men även regn och rusk har sin tjusning och det är framför allt danande för för karaktären.

Men vi njuter av den vackra morgonen, och förstår hur vacker trakt vi befinner oss i när vi ser ljuset.

Dags för avfärd efter våra två dygn i Moskenes.

Innan vi drar norrut gör vi en sista utflykt i trakten mot den sydligaste punkten där vägen slutar. Matz dokumenterar.

På tillbakavägen måste vi visa damerna var vi köpte den delikata torsken.

Här i Å strosar turisterna runt.

Njut!

Vår lilla fiskebåt i trygg vila vid kaj.

Nu drar vi norrut.

Den ena vackra byn avlöser den andra.

Bergen stupar rakt ner i havet.

Viss dramatik uppstod när vi skulle tanka, tanklocket gick inte att få upp! Vi hittade en lokal Volvoverkstad där en mycket serviceinriktad anställs försökte hjälpa oss, men tji fick vi, luckan var fortfarande omöjlig att forcera. Så vi körde vidare och ringer vår hyrbilsfirma Hertz. efter lååååång väntan i telefon där det med jämna mellanrum upplystes att vi kunder är såååå viktiga för företag, och att man minsann gör allt för att hjälpa oss lyckades vi få prata med en riktig människa i Kiruna som enkelt löste vårt problem. Lås bilen och lås därefter upp den igen, och vips så gick luckan att öppna.

Vi tog en alternativ väg norrut som var om möjligt ännu vackrare än vad vi hittills sett. Och eftersom vi denna dag var förskonade från både regn och blåst rastade vi för kaffe vid vägkanten.

Utsikten vid kaffebordet, eller kanske mer korrekt, kaffestenen kan vi inte klaga på.

Sen fortsatte vi färden genom vackra dalar med höga berg och djupa fjordar.

Solen fick också se.

En vacker norsk kyrka måste vi naturligtvis fotografera.

Liksom en alla de vackra stora gårdarna längs vägen.

Vilka bergsformationer.

Jaha, här ska vi visst bo, Sandtorgsholmens hotell. Vi har bokat ett rum ca 40 kvm med extra stor dubbelsäng. luftkonditionering och öppen havsutsikt mm. Så här ser detta etablissemang ut i verkligheten. Det skulle vi naturligtvis kunna leva med, men att dessutom få betala 2025 kronor verkade lite magstarkt, så nu ska det klagas!